Dagens Andakt Torsdag

Skriven av Martin

2 Mos 33:11 - Och Herren talade till Mose ansikte mot ansikte, som en människa talar till en annan. Sedan gick Mose tillbaka till lägret, men hans medhjälpare Josua, Nuns son, en ung man, lämnade aldrig tältet.

Det här är första gången Josua nämns, och det sker bara i förbifarten: "och han lämnade aldrig tältet". Han var ständigt inför Guds ansikte.

I 4 Mos kap 13 läser vi om när de 12 spanarna sändes in i Kanaans land för att reka. 

Alla spanare såg samma sak, men de drog olika slutsatser. Rapporten från dem påverkade hela folket: "Nu bröt hela menigheten ut i klagorop, och folket grät natten igenom" (4 Mos 14:1). 10 av spanarna ser Kanaan som ett omjöligt land, men 2 av dem ser det med Guds ögon.

Josua hade vuxit upp sen unga år inför Guds ansikte, och det tycks som att det påverkat hans sätt att se saker och ting. Kopplingen mellan att växa upp nära Gud och hur han ser på situationen, är tydlig. 

Josua hade fått ett annat förhållningssätt till en utmanande värld. Han levde ständigt inför Guds ansikte och det förändrade hela hans perspektiv på omvärlden. 

Hur kan vi utmana varandra att gå samma väg som Josua? Att leva inför Guds ansikte och låta det påverka oss och vårt sätt att se omvärlden?