Dagens Andakt Tisdag

Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt. Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.

Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Joh 15:1-10

På en ny plats känner vi oss utanför vår komfortzon. Bilden av den sanna vinstocken är vacker med grenar som växer fram.

Vi har en vinranka i vårt växthus som vi tog med oss från Turkiet. Det är svårt att få en vinranka från Turkiet att växa här, här kan man tala om att vara utanför sin konfortzon. Men på sommaren växer och frodas den.

Trädgårdsmästaren finns där för att ansa så att den kan bära mer frukt. Jag kan se ett mönster i mitt liv där jag tar steget utanför det bekväma så formar det oss.

Våra två första år i Turkiet handlade om att studera språket och kulturen. Man kände sig ofta väldigt sårbar. Väldigt få personer kunde engelska. Vi var som små barn i en stor stad. Men det formade oss, jag skulle inte göra något annorlunda om jag fick göra om det.

Vi är välkomnade in faderns kärlek och får förbli i honom. Han formar oss så att vi kan bära frukt.