Dagens Andakt Onsdag

Skriven av Karen

Att vara ljus

När jag en gång pratade i telefon med min mamma blev jag irriterad när hon bara berättade sådant jag redan visste. När jag sedan behövde avsluta samtalet var det hela tiden något annat hon skulle berätta, det slutade med att jag slängde på luren.
På Färöarna träffade jag en vän som har fått Parkinson. Varför kunde jag ha tålamod med honom, men inte med min mamma?

Jag fick dåligt samvete och funderade på hur skulle det vara om Gud inte hade tålamod eller tid med oss?

På vilket sätt vi ljus till människor i vår närhet?

Det folk som vandrar i mörkret
skall se ett stort ljus,
över dem som bor i dödsskuggans land
skall ljuset stråla fram.

Jesaja 9:2

Nästa gång som min mamma berättar något jag redan vet, hur ska jag hantera det?

Utmaningen är vad som händer när Gud lyser sitt ljus på oss. Vad gör vi med det?

Vad gör jag för att ta mig ur mörkret?
Vi går i cirklar och tror att vi inte ser ljuset, men det finns där.

Mina ord och handlingar ger antingen ljus eller mörker i en situation. 

Vi är ljus överallt där vi är. Oavsett hur mörkt ett rum är så kommer ändå ljus in genom minsta springa. Om jag har Guds ljus måste jag vara ljus för andra.

Det är ofta som jämför oss själva och tycker inte att vi duger. När jag pratade med min mamma och bad om ursäkt hade hon inte alls tagit illa upp. Om mina världsliga föräldrar accepterar mig trots mina brister, då är det inte svårt att förstå att Gud accepterar oss för de vi är.

Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.

Matt 5:14-16