Dagens Andakt Fredag

Skriven av Jackie

En av mina favoritberättelser i Bibeln är om Joshafat - en av Israels kungar som plötsligt blev attackerad av grannfolken och hamnade i krig. Jag utmanas av hur han agerar och reagerar: "Joshafat blev rädd och bestämde sig för att vända sig till Herren."  (2 Krön 20:3)

Det berättas om hur Gud svarar på hans bön:

Alla judeer stod inför Herren med sina familjer, sina kvinnor och barn. Herrens ande kom över Jachasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jeiel, son till leviten Mattanja av Asafs ätt, där han stod mitt i församlingen, och han ropade: ”Hör upp, alla judeer och invånare i Jerusalem och du, kung Joshafat! Så säger Herren till er: Ni skall inte vara rädda och förskräckta för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds. I morgon skall ni dra ut mot dem; de är på väg uppför Sisbranten, och ni kommer att möta dem där bäckravinen börjar, invid Jeruels öken. Men det är inte er sak att strida, ställ upp er och stå stilla; ni skall bli vittnen till den seger som Herren ger er, Juda och Jerusalem. Var inte rädda och förskräckta! Dra ut mot dem i morgon, Herren skall vara med er."  (2 Krön 20:13-17)

Berättelsen fortsätter:

När de började jubla och lovsjunga lät Herren ammoniterna och folket från Moab och Seirs bergsbygd som dragit ut mot Juda överrumplas, så att de blev slagna: ammoniterna och moabiterna vände sig mot folket från Seirs bergsbygd för att förinta dem och göra slut på dem, och när de hade utplånat folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra. (2 Krön 20:22-23)

Jag är uppmuntrad och utmanad av Joshafats berättelse och agerande. Må vi också vända oss till Herren när vi är rädda, och må vi se hur Gud beskyddar oss.  

Kampen är Guds!