Dagens Andakt Tisdag

Skriven av Robin

För precis en vecka sen kom jag hem från Serbien där jag jobbat som volontär bland flyktingarna. Vi var i Sid i nordvästra delen av landet. Hit kommer flyktingar från Syrien, Irak och Afghanistan på sin väg upp genom Europa. De väntar i allt från ett par timmar till något dygn, tills det kommit tillräckligt med folk för att fylla tågen. 

De första dagarna städade vi mest: allt från papper och flaskor till toaletterna. Snacka om ödmjukande!

En dag delade vi ut kläder och det blev nåt slags totalkaos. Det var så tydligt vilka behov som finns!

Jag åkte dit för att låta mig beröras av situationen. Jag har svårt att ta in vad som händer bara genom att titta på nyheterna.

Jag bär med mig mötet med Ibrahim och Ahmed; två syrier som efter att vi gett dem och deras familjer kläder stannade kvar och hjälpte oss att hålla koll på folkmassan. Deras berättelser gick rakt in i hjärtat. 

15-årige Lismek hade fått sin pappa dödad av IS och nu drömde han om att komma till Sverige för att spela fotboll i Assyriska. Så mycket smärta, och samtidigt så mycket framtdistro.

Det är svårt att kolla någon i ögonen som upplevt det de upplevt, utan att beröras.

Må Gud beskydda och bevara dessa människor!