Dagens Andakt Onsdag

Skriven av Kerstin

Jona 1:4-9 – Herren sände en stark vind över havet. Det blåste upp en svår storm, och skeppet var nära att brytas sönder. Sjömännen greps av fruktan och ropade var och en till sin gud. För att minska faran kastade de lasten överbord.

Jona hade gått ner under däck och fallit i djup sömn. Kaptenen kom ner till honom och sade: ”Hur kan du ligga och sova? Upp med dig och åkalla din gud! Kanske den guden tänker på oss så att vi inte går under.”

Nu sade några: ”Vi kastar lott, så att vi får reda på vem som är skuld till detta onda.” De kastade lott, och lotten föll på Jona. Då sade de till honom: ”Tala om för oss vad du är ute i för ärende! Var kommer du ifrån? Vilket land är du ifrån? Vilket folk tillhör du?” – ”Jag är hebré”, svarade han, ”jag dyrkar Herren, himlens Gud, han som har gjort både hav och land.”

Det är lätt att tänka att Gud straffar Jona, men tänk om det handlar om att han vill få Jona att vända tillbaka till honom? Att det faktiskt är en hjälp för Jona att förstå vad han gjort. Vi som vet hur berättelsen slutar vet ju att allt går väl med Jona. 

Kan vi känna igen samma sak i våra egna liv? Att vi ser de stormar vi går igenom i våra liv som ett straff, när det egentligen handlar om en hjälp att komma närmre Honom och få oss att vända tillbaka till Honom?