Dagens Andakt Torsdag

Skriven av Daniel

Min andra natt i häktet vände jag tillbaka till Gud. 

Jag är född och uppvuxen i Jönköping. Min barndom var trygg och min familj älskade verkligen mig och jag lärde tidigt känna Gud, men i tonåren valde jag att vända Honom ryggen. Det blev 4 år av våld, droger och kriminalitet innan jag hamnade i häkte - och insåg att jag var körd utan Gud. Andra natten i häktet föll jag ned på mina knän och grät inför Gud: "Om du finns, så rädda mig härifrån. Jag vill följa dig". Som av ett under släpptes jag efter 2 månader och lämnade Jönköping för att gå rehab för mitt beroende. 

Efter ett år i rehab kontaktade jag OM och åkte till Sydafrika för att gå lärjungaträningsskolan där. Ganska direkt efter gick jag ombord Logos Hope för 2 år och därifrån har jag nyligen kommit hem. 

På ett sätt var det enkelt att åka till Sydafrika och enkelt att åka till Logos Hope - jag behövde ju inte ta tag i den rädsla jag kände inför att möta mina gamla vänner på gatan i min hemstad. Hur skulle de reagera? Skulle de hata mig och misshandla mig precis som de hotat att göra? 

Efter 2,5 år utanför Sverige visste jag att jag var tvungen att möta mina rädslor. Det senaste året har jag bett, med stor bävan, inför att komma hem igen. Jag har matat mig själv med bibelverser om hur rädslan inte är av Gud, hur kärleken driver ut rädslan och hur Gud alltid går med.

Efter 1 månad här har jag mött åtminstone 5 av mina gamla vänner, en del som jag själv letat upp, en del bara spontant på gatan - och de har alla börjat med en varm kram. Vilken kontrast till den oro jag byggt upp inför dessa möten! Häromveckan blev jag påmind igenom om hur jag inte ska vara rädd för de som kan skada kroppen men inte kan skada själen (Matt 10:28).

Om du som jag bär på rädsla, minns att den inte kommer från Gud. Om du som jag är orolig inför hur olika möten ska gå, minns att Gud går med. Om du som jag levt i ensamhet, minns att banden vi har med våra kristna bröder och systrar är starkare än världens vänskapsband.