Dagens Andakt Onsdag

Skriven av Magdalena

Vi ska idag fokusera på Lukasevangeliet 11:29-31. Innan det ska vi dock kolla på vad som hände innan och efter de här verserna. Vi delar upp oss i 4 grupper och sammanfattar sedan för varandra vad som händer i texterna. 

•Lukasevangeliet 10
Jesus talar för och sänder de 72. När de 72 kommer tillbaka är de väldigt nöjda med vad som har skett och exalterade för att det har gått bra och att de har fått vara med och föra ut onda anar. Marta och Maria jobbar för mycket och Maria lyssnar på jesus. 

•Lukasevangeliet 11:1-28
Lärjungarna frågar Gud hur vi ska be, och Jesus svarar dem. Det är mycket fokus på bön i kapitlet. Fariséerna ("några av folket" står det i texten) ifrågasätter Jesus och anklagar honom för att driva ut onda andar med djälv av djävulen. Då förklarar han vad som händer när man driver ut onda andar. 

•Lukasevangeliet 11:33-53
Den kryptiska texten om att tända en lampa, att när man tänder en lampa sätter man den inte under något utan låter den skina. Jesus börjar tala om fariséerna om hur de är vackra på utsidan men inte hittat det på insidan än. Han säger att de är obalanserade, att de tycker det är viktigt att tvätta händerna men inte hjärtat.

•Lukasevangeliet 12
Jesus talar mycket i kapitel 12. Han talar om rädsla och att bekänna honom. Han växlar lite vem han jobbar med. Ibland vänder han sig till folket, ibland till lärjungarna, ibland svarar han på en fråga från någon i folket, men han undervisar dem alla. 

Lukasevangeliet 11:29-32
När ännu mer folk strömmade till sade han till dem: ”Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha ett tecken, men det skall inte få något annat än Jona-tecknet. Ty liksom Jona blev ett tecken för folket i Nineve skall Människosonen bli det för detta släkte. Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och bli deras dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo. Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona.

Vem är det som talar till vem? Det är viktigt att komma ihåg. Från kapitel 10-12 har han mött många och beroende på vem han talar med pratar han annorlunda. Han undervisar, han tillrättavisar, han svarar på frågor. Nu talar han till folket. Folket är en sorts stor massa. 

Vad är det han säger till folket? Att de är onda.
Varför säger han det? För att de inte vill lyssna. 
Vem vill de inte lyssna på? Jesus som berättar sanningen. Vi vet inte hur lång tid det har gått mellan samtalet om att han driver ut onda andar med hjälp av den ondes furste, men det är vad de tror om honom. Relativt nyligen har de anklagat honom för att vara hantverkare åt djävulen. 
Vilka syftar han på när han säger detta släkte? Menar han människosläktet, denna generationen som han pratar med. I den engelska översättningen används "this generation". 

I vers 30 och framåt fortsätter han med argumentet för att de inte ska få något annat tecken än Jona-tecknet. Människorna visste att Jesus var Messias efter att ha sett när han drev ut den onda anden, för de visste att det var något som endast Messias skulle kunna göra. Människorna hade säkert också många förväntningar på hur Messias skulle vara och Jesus bröt mot många av de lagar som fanns. Allting fanns redan serverat för dem, de hade fått många tecken på att Jesus var Messias, men de ville inte förstå. Därför ber de om fler tecken men enda tecknet de kommer få är Jona-tecknet. 

Vad betyder det här för oss?
Är vi också ett ont släkte? På ett sätt är det här en varning och en tillrättavisning till folket, att vi redan har fått allting serverat. Är det samma idag? Som troende har jag fått många saker, blivit välsignad av Gud, men när npgot dåligt händer börjar vi tvivla och ifrågasätta Gud. Vi glömmer väldigt enkelt bort att vara tacksamma. Vi förväntar oss mer hela tiden. Allt vi beöver är Jesu död och uppståndelse, det är vad som är i centrum och det behövs inget mer än det. Är det nog för mig? Den frågan behöver jag ställa mig själv. Och omvändelsebehovet av det. Är det inte så att Gud i mitt liv har sagt väldigt mycket, men att jag ofta söker ny bekräftelse. Gud säger det han vill ha sagt, och om jag tror att Gud har sagt det han vill till mig så behöver jag ta ett steg i tro och lita på att jag har hört det jag behöver höra. 

Vi går till kyrkan på söndagarna, vi läser Bibeln ibland och ber en bön innan vi somnar. Ibland ger vi bara Gud våra leftovers, ger vi verkligen Gud det bästa vi har? Om vi kollar på Kain och Abel i Bibeln, Gud blir inte nöjd med Kains offer men med Abels. Ger vi verkligen Gud det bästa vi har varje dag? Det är en fråga vi behöver ställa till os själva varje dag.