Dagens andakt måndag

Skriven av Magdalena

Dagens text är 1 Mosebok 42:1-7, men innnan vi börjar läsa de verserna gör vi en snabb recap från vad som har hänt tidigare. 

Josef var sin fader Jakobs favoritson, vilket gjorde hans bröder avundsjuka. Josef blev såld som slav av sina bröder, bröderna ljög sedan för sin far och sade att Josef hade dött. Josef kom till Egypten och började jobba för Pottifar, men hamnade sedan i fängelse efter att Pottifars hustru anklagat Josef för att försöka våldta henne när Josef sade nej till att ligga med henne. I fängelset satt också en hovmästare och en bagare. Bagaren och hovmästaren hade drömmar som Josef tolkade och hans tolkning stämde med hur det blev. Hovmästaren fick sitt jobb tillbaka hos Farao. Efter två år har Farao en konstig dröm som ingen kan tolka. Hovmästaren påminns då om Josef och att han kan tolka drömmar, Farao skickar därför efter honom. Josef kan tolka Faraos dröm som handlar om att det kommer komma sju bra år med mycket mat, men efter det sju svåra ord med stor torka. Josef blir ansvarig för att se till att mat sparas de sju bra åren så att det kommer finnas mat de sju svåra åren också. 

Josefs bröder är kvar i Kanaans land där de svälter på grund av torkan. De skickas därför till Egypten där det finns mat. 

1 Mosebok 42:1-7 När Jakob fick veta att det fanns säd i Egypten sade han till sina söner: ”Vad väntar ni på? Jag har hört att det finns säd nere i Egypten. Far dit och köp åt oss, så att vi överlever och inte svälter ihjäl.” Då gav sig tio av Josefs bröder i väg för att köpa spannmål i Egypten. Josefs bror Benjamin ville Jakob inte skicka med bröderna, för att han inte skulle råka ut för någon olycka.

Bland alla andra som kom för att köpa säd kom också Israels söner, ty hungersnöden hade drabbat Kanaan. Josef var den som hade makten i Egypten, det var han som sålde säd till alla i landet, och därför kom nu Josefs bröder och bugade sig till jorden för honom. När Josef fick se sina bröder kände han igen dem, men han gav sig inte till känna för dem utan frågade bryskt: ”Varifrån kommer ni?” – ”Från Kanaan för att köpa brödsäd”, svarade de.

Jag undrar om Josef kände på sig att hans bröder skulle kunna komma. Kände han igen andra från Kanaan som också kom för att köpa mat? Det enda vi vet är att han kände igen sina bröder, men vi vet inte mer om hans reaktion. 

Trots att Josef nu hade en hög position i Egypten var det så mycket hemskt som hänt honom för att föra honom dit. Jag tror inte att han kollade bakåt när hans bröder kom, utan han bemötte dem bra. 

Det är lite av en cliffhanger, att sluta med vers 7. Vi vet inte riktigt vad Josef tänkte när han såg sina bröder. Vad kan vi säga om brödernas tankar? Förmodligen var de rädda, de fick möta den näst högst uppsatta i Egypten och de behövde verkligen mat. 

Josef växte upp som pappans favorit, men också den mest hatade brodern. Han såldes som slav, men fick ett bra jobb hos Pottifar. Han anklagas för våldtäkt och hamnar i fängelse, men i fängelset är han den som får mest ansvar och som kan tolka drömmar. När hovmästaren blir frisläppt tror Josef att han också ska bli det snart, men det går två år. När han väl kommer ut ur fängelset tolkar han Faraos drömmar och blir den högsta uppsatta i Egypten, endast Farao står över honom. Hela hans liv är en karusell som går upp och ner hela tiden. Trots alla upp- och nedgångar är han trofast till Gud. Josef bär också med sig en attityd som säger att andra kan lita på honom och ge honom ansvar, till och med i fängelset litar andra på Josef. 

När vi vänder oss mot Gud med ilska och bitterhet kan Gud ta det ifrån oss. Men vänder vi oss från Gud med vår bitterhet och ilksa stannar den hos oss för Gud kan inte ta den ifrån oss. Det står inget om Josef är bitter, men vi kan utgå ifrån att han förmodligen var det ibland för så mycket gjordes emot honom. Men han står kvar vid Gud hela tiden och är vänd mot honom. Förmodligen tog Gud Josefs bitterhet och ilska ifrån honom.