I luften – norra Irak

Skriven av Josef

Josef i norra Irak

När jag vaknar är vi uppe i luften och har åkt en bra bit. Det är en sån där oerhört vacker soluppgång, så vacker som en soluppgång bara kan  vara när man är ovanför molnen. Utanför fönstret, norrut, ligger det krigshärjade Syrien med sina tusentals tusentals offer. Hur kan en sån vacker sol gå upp över ett land så utsatt för människans ondska?

På flygplatsen läser jag skyltarna men förstår inget. Samma alfabet, annt språk. Sorani, en variant av kurdiska som pratas i och omkring staden där jag kommer vara.

Den varma morgonvinden som slår emot mig när jag kliver ut genom flygplatsdörrarna är mättad av bränd plast. Yes, min favorit... not. Brinnande plast känns som det mest ohälsosamma du kan andas in. Det kommer säkert från barndomens grillningar med familjen: Ingen plast på elden, det är inte bra för miljön. Undrar om plasten som brunnit började brinna p.g.a. en amerikansk raket, eller en skäggig europé under IS-flagg som satt eld på ett hem tillhörande en yesidier eller kristen? Nej, tror inte det, det har vart rätt lugnt runt staden de senaste dagarna.

Slättlandet som sträcker ut sig runt staden är gult av den obarhärtiga solens sken och jag tänker att det måste vara oerhört vackert här under regnsäsongen. Gul är inte min favoritfärg antar jag, speciellt inte när termometern står på 35+.

Till min förvåning ser jag en liten skyline växa fram i morgondiset framför mig. Det är en stad på G, där byggboomen boomat loss och satt staden i rörelse. Det är den relativa stabiliteten i regionen som lockat investerare, berättar min vän under bilfärden till hans hem i en nybyggd del av staden. Månadshyran ligger strax över en vanlig månadslön p.g.a. oroligheterna och inflödet av flyktingar.

_____________________________________________________________________

Josef, 27 från Göteborg, är på plats i norra Irak för att samordna vårt hjälparbete på plats. Det här är hans blogg. Läs mer om arbetet här!