En oas i öknen av blod och sorg

Skriven av Josef

Norra Irak - män på gatan

Nu har jag vart här i en och en halv vecka och börjat komma in i livet lite mer. Människorna är lättsamma trots den tunga situationen i regionen och nu är det fredag morgon och staden åtnjuter ett relativt lugn eftersom folk ligger hemma och sover och umgås med sina familjer. 

Jag har haft möjligheten att möta människor från olika kulturer och religioner och höra deras historier: sorg, klagan, hat, förlust och ibland ett försiktigt hopp. I mitt stilla sinne tänker jag att vi i längden bara har ett hopp, och det är i vår Herre och Frälsare!                      

Inte bara kristna lider p.g.a. IS ankomst i landet, det gäller även folk av andra etniciteter och religioner. 

Klockan var 02.30 och en halvtimma efter att vi flytt slog IS in portarna till vår stad.. Jag och min fru har fyra barn, varav en bara var fyra dagar gammal och Gud vare tack så kom vi alla iväg tillsammans. Jag hade bara några hundra dollar på mig och var tvungen att betala nästan hälften för att vi skulle få åka med i en bil som skulle ta oss till Kurdistan. Jag var polis och hade ett bra liv i min stad men vi lämnade allt vi hade, absolut allt, vi har ingenting kvar och vi vet inte när vi kan återvända hem igen." - En man från kristen bakgrund jag mötte i församlingen

Igår kväll drog det igång ett 50 timmarsmöte med bön och lovsång i församlingarna i staden. Det behövs, vi behöver låta våra böner gå upp till Fadern i klagan och bön för de fängslade, de sörjande och de som flytt. 

De kristna och shiamuslimerna fick möjligheten att fly, betala straffskatt eller konvertera – ISIS ser oss som djävulsdyrkare utan en helig bok och i deras ögon är vi bara värda att dö." - En yesidisk man som flytt till norra Irak

Vi behöver be att människor som har sin glädje i att skada människor ska möta Sonen så som Paulus mötte Honom på vägen till Damaskus.

De var tvåhundra stycken som kom till min by och de var inte bara araber, de var från alla möjliga länder. När de kom till vår dörr sa de bara: stick härifrån nu! Det enda vi fick ta med oss var våra ID-kort och hoppa in i bilen. 
    Jag är själv sunnimuslim men ingen går trygg i dessa dagar. Jag packade in min familj och min yesidiske grann i bilen och körde till den turkiska gränsen. När vi anlände var gränsen stängd och jag var tvungen att vända tillbaka och åka till Kurdistan. Jag sov ingenting på tre dagar, inte förrän vi var i säkerhet i Kurdistan. ” - En sunnimuslimsk tonåring jag mötte på gatan

_____________________________________________________________________

Josef, 27 från Göteborg, är på plats i norra Irak för att samordna vårt hjälparbete på plats. Det här är hans blogg. Läs mer om arbetet här!