Med kriget som granne

Skriven av Josef

Barn i klätterställning, norra Irak

Livet kan vara vanligt även om man bor en dryg timma bort från IS-frontlinje.

Människan är bra på att anpassa sig och människorna i städerna här i norra Irak gick snabbt tillbaka till sina ”normala” liv efter att IS framfart stoppas av de kurdiska styrkorna och internationellt flygvapen.

Mitt liv här består av uppgifter som ofta handlar om att samla information om situationen och möjligheter att hjälpa till; nätverka och bygga relationer och rapportera till medarbetare på annan ort som jobbar på planer och strategier för hur vi kan nå de mest behövande med hjälp.

En vanlig dag kan se ut så här:

07.00 – Upp, frukost, kolla mejlen och lite läsning ur Johannesevangeliet.

09.30 – Får skjuts med familjen jag bor hos in till stan. Idag är det möte med FN på utbildningsministeriet där vi talar om hur vi kan hjälpa de barn som flytt IS att få gå i skola. Nu är det över 800 000 personer som flytt hit från centrala och västra Irak, förutom de över 200 000 syrier som tidigare kommit hit. Kyrkan jag arbetar med väntar på några tillstånd som behövs för att få dra igång en skola för flyktingbarnen.

12.00 – Möte på ett hotell i staden där biståndsorganisationer och FN-organ samlas för att koordinera distributionen av filtar, spisar och värme element för vintern. Vi diskuterar också hur vi bäst ser till att alla de som flytt har tak över huvudet.

13.00 – Nätverksmöte med en svensk organisation som kommit hit för att se hur de kan hjälpa till.

15.00 – I kyrkan. Jag träffar pastorn för att uppdatera honom om vad jag fått veta på mötena, se om jag kan hjälpa honom med något praktiskt och ta reda på om vi har några framsteg på skol-öppnar-fronten (vi vill starta skola för flyktingbarnen men väntar på de rätta tillstånden).

På eftermiddagen brukar det bli lite häng med tonåringarna som bor i den hyrd festlokalen i närheten. De hänger mest i kyrkan, det är ju inte så ballt att hänga i ett stort rum med några hundra andra i blandade åldrar som också flytt...

16.00 – Sätter mig i kontoret i kyrkan eller hittar något cafe med internet där jag kan svara på epost, göra uppföljningssamtal från dagens möten eller skypea med nära och kära.

20.00 – Tar en taxi ut till den nybyggda stadsdelen utanför stan där jag bor. Nu är kvällsluften riktigt fräsch och sval och en härlig kontrast mot de dryga 30 graderna på dagen.

Det är förvånansvärt mycket vardag, trots att vi bor granne med kriget...

_____________________________________________________________________

Josef, 27 från Göteborg, är på plats i norra Irak för att samordna vårt hjälparbete på plats. Det här är hans blogg. Ge en gåva till arbetet här!