Bortglömda?

Skriven av Josef

flyktingläger, norra Irak

Vi passerar rad efter rad av smutsvita tält som står uppradade på ett stort sandigt fält utanför en numera ganska stor "stad" i norra Irak. 

Det ligger ett lugn över lägret som jag inte förväntat mig. 

Inga horder av barn eller andra intresserade som skockas kring bilen när vi anländer. Kvinnor i enkla klänningar och barfotabarn är de enda jag ser.

Vi möter de ansvariga männen i ett litet vägglöst mötestält där vi slår oss ner på tunna madrasser. Sött te och vatten ställs fram till oss gäster och till den mest framstående av de yesidiska männen i lägret. De flesta i lägret kommer alla från hans by och jag anar att majoriteten flydde över bergen när terroristerna kom för att konvertera dem eller låta dö för sin synd.

”Vi återvänder inte om vi inte får internationellt beskydd från FN”, har jag hört upprepas bland olika yesidier jag mött runt om i landet. ”Bagdad gör inget för att skydda oss när det väl kommer till kritan.”

Lägret är uppdelat i sju avdelningar, var och en med en person som huvudansvarig. Några olika organisationer har kommit med mat, vatten tankar och betongblock för att bygga ett förrådshus.

I övrigt är människorna här bortglömda och förbisedda.

Min broder dyker rätt ner i havet av behov, förslag och åsikter om hur vi kan hjälpa till i lägret. Efter att nu ha hjälpt sina landsmän i circa två månader talar han nu med stor trygghet, erfarenhet och sund auktoritet.

”Ni måste se till att era barn har på sig skor och att ni håller tälten rena. Tänk om influensan slår till, då slår den ut er alla på nolltid om ni inte har en bra grundhygien”, säger han till männen som nickar och hummar.

När man förlorat allt man har så tänker man inte först och främst på att köpa tvål och blöjor, utan på att få tak över huvudet och mat i magen för sina barn, så min broder slår huvudet på spiken i sin viktiga upplysning till flyktingarna.

Min upplevelse i lägret var den första av sitt slag, och det kommer nog vara här vi kommer att lägga vårt krut under den kommande månaden innan vinter sätter klorna i den kurdiska bergsbygden.

En månad har vi på oss att tillsammans vattentäta tälten, skaffa filtar och värmeelement för att dessa människor som flytt döden ska slippa se sina barn frysa ihjäl.

_____________________________________________________________________


Josef, 27 från Göteborg, är på plats i norra Irak för att samordna vårt hjälparbete på plats. Det här är hans blogg. Ge en gåva till arbetet här!