Ett kärt återseende

Skriven av Josef

Syrisk familj

Vi hade plockat upp en av våra killar som skulle följa med oss för att leta upp en ny skola med internflyktingar. Varje gång min kollega kom till en ny skola så bad han Herren att visa honom en fridens man som han kunde lita på och jobba med under matutdelningarna.

Killen vi tog med oss var i min ålder och kom från en by i Sinjar. Han hade varit fast på berget tio dagar innan de kurdiska styrkorna slagit sig fram och skapat en flyktväg för honom och hans familj.

På skolan vi kommer till hade terminen börjat igen och fungerade faktiskt som skola, inte bara flyktingläger. Vi passerar en blandning av söta yezidiska barn och välklädda tonåringar på vår väg upp mot huvudbyggnaden. Ovanför oss är himlen regntung och grå.

När vi kommer in genom dörren möts vi av en äldre kvinna med ett stort leende och få tänder. Hon slänger sig om halsen på min kollega och brister i gråt. De kysser varandras kinder och pratar glatt på sin lustiga dialekt som jag förstår väldigt lite av. Jag står på avstånd med några grabbar och känner en slags sorgsen glädje välla upp inom mig. Detta måste vara två människor som är väldigt nära och som inte setts på länge.

Senare förstår jag att att det stämmer: kvinnan är mamma till min kollegas bästa vän från barndomen och tillika hans extramamma. De har inte setts på fem år och nu träffas de som flyktingar på en gymnasieskola några timmar bort från sin numera övergivna hemby. Glädje och sorg överföll kvinnan som en vårflod när hon såg sina barns gamla lekkamrat. Hennes egna barn är alla utspridda över världen i olika länder dit de tagit sin tillflykt.

Vilken glädje det måste vara att återse sina nära och kära efter att ha blivit separerade efter en katastrof som denna! 

I morse läste jag att 200 yezidier hade blivit fritagna från ett av IS-fångläger någonstans utanför Mosul. Wow, det betyder tvåhundra vackra återföreningar liknande den jag just själv fått se.

Herre, låt många fler människor få återförenas med varandra, och framför allt – förenas med Dig, Ditt ljus, Din glädje och Din kärlek.

_____________________________________________________________________

Josef, 27 från Göteborg, är på plats i norra Irak för att samordna vårt hjälparbete på plats. Det här är hans blogg. Ge en gåva till arbetet här!