Det måste få kosta!

Skriven av Martin Ström

Situationen för människorna i Syrien återkommer gång efter annan i mina tankar och böner. Likt ett skavsår i sinnet som återkommande gnager och lämnar oro och en känsla av maktlöshet efter sig. Var ska den alltmer alarmerande situationen ta vägen? Hur ska inbördeskriget få ett slut? När ska barn, kvinnor och män kunna få andas ut och ges fred och möjlighet att börja återuppbygga sitt älskade fosterland? Jag tänker på våra medarbetare i regionen och kära bröder och systrar i tron som bor i gränsområdena på den turkiska sidan. På deras oro över vad som kommer hända i regionen om och när omvärlden beslutar att göra något, hur det nu kommer att se ut.

aftonbladets debattsida höjde i helgen företrädare för Sveriges Kristna Råd sin röst för de drabbade i Syrien med särskild tanke på alla de kristna minoritetsgrupper i landet som är särskilt utsatta. I staden Homs fanns det t.ex. för bara några år sedan omkring 160 000 kristna. Idag uppgår den siffran till endast ofattbara 1000 personer! Alltså 159 000 människor med en kristen identitet drivna på flykt eller dödade. Till detta kommer alla de drabbade muslimerna i samma region. Varje människa unik och älskad av Gud. Uppropet från SKR manar Sverige att göra allt vad vi kan för att hjälpa så många som möjligt och jag vill bara stryka under den vädjan. Vi måste göra mer, allt vad vi kan och det måste få kosta! Att som nation sitta här uppe i norr och sticka huvudet i den annalkande snön är inget alternativ.

Flera grannländer till Syrien har liksom inget val. Det funkar inte att sätta ett lås på grinden och låtsas att allt är som vanligt. Bara Libanon har uppskattningsvis tagit emot 700 000 flyktingar från Syrien sedan konflikten bröt ut. Under ett besök där i maj träffade jag bara några av alla de familjer i Beirut som bokstavligen öppnat sin dörr, sina vardagsrum, sina kylskåp och sovrum för att hjälpa några. I många lägenheter bor nu 2 eller 3 familjer istället för vardagens 1.

Så vad kan vi göra praktiskt förutom att ropa till Gud i bön och ge pengar till hjälpinsattser? Ja det är den frågan jag ställer mig själv just nu när anhöriga ringer och vädjar om hjälp.

/Martin