Varför inte?

Skriven av Martin Ström

Så vänder vi åter till Sverige efter en vecka full av intryck. Jag tillsammans med äldste sonen och en bibelskoleklass från Shalom mission. Starkast spår lämnar möten med lokala troende och andra Jesu vänner från olika håll av världen som visat oss något av livet med Jesus här i en av Mellanösterns välbefolkade städer. I landet vi besökt under en vecka är de en till synes försvinnande liten minoritet. Som om det skulle finnas omkring 800 personer i Sverige som vänt sitt ansikte till Jesus. På ett sätt kan de tyckas vara en obetydlig ynklig promille där de lever sina liv i ett hav av människor som ännu varken har sett, hört eller omfamnats av försoningen på korset och det nya livet i Kristus. Men det är inte alls så det känns, hopplöst alltså, efter några dagar på plats. Snarare tvärtom! Guds rike växer fram ur det tillsynes obetydliga. Det är dessutom uppmuntrande, upplyftande och riktigt utmanande att möta människor som lever ut den övertygelse de tror på, sjunger om och ber till. Det är omtumlande men ger livet riktning. Vi lever ju alla, som bekant… av exempel!

I morse lyssnade jag till en man som med sorg i rösten berättade om hur det var att mista en kär vän som mördades för sin tror skull för några år sedan. Han hade själv varit med och lett den mannen in i gemenskap med Jesus några år tidigare. En ung man frimodig i sitt vittnesbörd dödas och ekvationen är omöjlig att få ihop med den här världens sätt att värdera och tänka. Hur har Gud råd? Dock öppnas fönstret en aning på glänt till ett annorlunda rike med en kung som aldrig kom för att betjänas utan för att ge sitt liv till befrielse för många. Nu är det inte sorgen i rösten under den här delen av berättelsen som dröjer sig kvar utan mannens beslutsamhet och glädje över att få vara en del av rörelsen när Gud bygger sin kyrka här. Jag lyssnar till nya församlingsplanteringar på platser som tidigare varit helt utan en kristen gemenskap. Till möten med sökande människor som kommer till genom uppföljning av media och brevkorrespondens.

Under veckan har vi också träffat ungdomar, äldre, mammor och pappor som flyttat hit från andra länder och nu lever här i olika uppgifter för evangeliets skull. De har alla minst en sak gemensamt. De kunde valt att inte åka hit och istället stannat hemma! Det hade i de flesta fall varit mer förnuftigt och helt enkelt… enklare på många sätt! Som om det skulle vara livsmål värda att ta efter. Vi fascineras istället av överlåtelsen i dessa människors liv. Inte för att det är flashigt i fyrfärgstryck utan för att det är på riktigt mitt i vardagen. Ordet efterföljelse får liksom kött och blod.

Det är läge att ställa sig frågan: Varför inte? Varför skulle inte du och jag också kunna följa Jesus hit? Här är arbetarna få men skörden stor! I september 2014 startar vi ett nytt församlingsgrundande team i megastaden vi just besökt.

/Martin