Vad gör ett namn för skillnad?

Skriven av Bertil

meriam-yehya-ibrahim

De sista veckorna har mitt liv fyllts av tankar kring Meriam Yahya Ibrahim i Sudan, den 27-åriga läkare som vägrar att förneka Kristus, utan hellre tar det omänskliga dödsstraffet och de hundra piskrappen. Jag tror att hennes situation inte undgått någon eftersom till och med media, för en gångs skull, uppmärksammat hennes fall.

Läs vad DN skriver om Meriams fall

Vi har skrivit listor, ropat till Herren, protesterat, samtalat om det. Folk har reagerat på olika sätt. En del har tackat oss som försöker göra något, andra har tyckt att det inte gör någon skillnad. Ytterligare andra har kommenterat “att hon säkert har gjort något annat också”.

Kraften i ett namn

Nu sägs det att Meriam och barnen ska släppas fria. Ja, barnen är också i fängelset: Martin är snart två år och Maya föddes i den 27:e maj av en mor i bojor! Vi väntar och arbetar tills vi ser att de är fria och får vara en hel familj igen.  Vi litar inte på dem som avrättar någon för sin tro. De som gör det kan också ljuga. Vi har sett det ske i många andra situationer. Ibland är avsikten med löftena att få protesterna att tystna.

Den stora frågan tycks vara om det gör någon skillnad att skriva sitt namn på en protestlista? Jag tror att det är flera anledningar. Det främsta är att ta ställning och inte förbli passiv. Många blir själva djupt berörda. Det syns klart i fallet med Meriam och hennes familj. Något händer i våra hjärtan när vi inte bara “tycker” utan agerar. Det känns väldigt bra.

Andra utmanas att ta ställning när vi gör det. Vi blir lätt osäkra i vår ensamhet. Det kan kännas svårt, men tillsammans kan vi påverka situationer och göra skillnad, både lokalt och långt bort. Inget visum, inga sprutor, inga farliga resor, bara ett namn på en lista och saker kan förändras. Det är det som att be, typ. Tusentals ropar till Gud för Meriam, Daniel, Martin och Maya och Gud svarar på bön i Jesu Namn.

Du kan förändra världen!

Även våra namn kan påverka världen. Vi kan skriva på en protestlista, eller marschera med plakat, för att visa att vi inte accepterar omänskliga handlingar. Det är som att fasta, att avstå från sin bekvämlighet och visa både Gud och människor att vi tar ställning för Guds Rikes principer.  Det gäller en identifikation och att ha medkänsla. Vi lever med Hebréerbrevet 13:3 “Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem. Tänk på dem som blir misshandlade, som om det gällde er egen kropp.”

Självklart får vi inte tappa Guds stora perspektiv, utan erkänna att alla inte blir frisläppta, men när vi ser att även myndigheter reagerar och backar i sina beslut, då blir vi uppmuntrade att fortsätta.

Må Herren hjälpa mig att stå upp för rättfärdigheten.

Jag har ju fått mitt namn inskrivet i Livets Bok och nog gör det en oerhörd skillnad!