En annan väg bortom rädslan...

, i Martins blogg

Så brinner det igen på olika håll i Mellanöstern! På avstånd följer vi genom TV skärmarna människors upprivna känslor och destruktiva handlingar över en filmsnutt som i våra ögon bara är löjligt trams. En riktig B-film med ända avsikt att förlöjliga Islam och reta muslimer. Snacka om att lyckas i den simpla avsikten. Hemma i vår soffa har vi så svårt att förstå hur så kallade konstuttryck i väst skapar sådan upprivenhet i en andra kulturella och religiösa sammanhang. Detta trots att vi bott flera år i Mellanöstern! Visst blev vi både besvikna och upprörda när Jesus porträtterades i avvikande sexuella miljöer under namnet ”Ecco homo” för en del år sedan men när kränkande bilder leder till mord och förstörda ambassader är det bara långt för mycket. Ja så känner vi det, med vår världsbild och långa historia av flera generationers åsikts- tryckfrihet.

Risken är stor att denna typ av extrema våldshandlingar i Mellanöstern gräver skyttegravarna ännu djupare mellan muslimer och människor av andra trosåskådningar också i vårt eget land. Djupare skyttegravar leder dessvärre till ännu starkare rädsla som i förlängningen bara ökar klyftorna och misstron mellan människor av kött och blod. Vi måste istället söka forum för öppnare samtal och ärligare frågeställningar mot en djupare förståelse. I den snåriga terräng som råder står snart vårt ända hopp till Jesu exempel. Han som inte vek ned sig för det annorlunda, det obegripliga eller ens hat och våld i dess mest extrema form. Han som ända in i döden valde att möta medmänniskan med den respekt hon förtjänar som Guds avbild trots att både värdegrund, tro, etnicitet och handlingar var så fundamentalt annorlunda. En genomläsning av evangelierna visar att han gång på gång väljer att öppna sin egen dörr för att gå ut och möta sin nästa på gator, torg, religiösa platser och ända in i vardagsrummen hos dem som många gånger varken tyckte, tänkte eller handlade som han.

Hur kunde Jesus och hur orkade han ända in i döden? Ja det undrade både lärjungarna då och jag nu, 2000 år senare! Kanske en del av sanningen bottnar i hans trygga förvissning om att Guds rike med rättfärdighet, frid och glädje mellan människor och Gud kommer till oss från framtiden. Världshistorien kommer inte att sluta i en skyttegrav! Därför utmanar och uppmuntrar handlingsmönstret i Guds rike oss alla att samverka med Gud i attityder och handlingar som öppnar dörren för Guds kommande rike.

Hur ser det ut i praktiken? Vägen dit är smal och krokig. De vägmärken som leder oss i rätt riktning går inte sällan på tvärs med vår egen bild av vad som är rätt. Därför blir vägen smal och jag hittar den inte själv utan läsning, bön och reflexion i en större gemenskap. I början av Matt. Kap. 5 tecknar Jesus några vägmärken som sedan kännetecknade hans liv. Beroende, ödmjukhet, barmhärtighet och fredsstiftande är några av dessa som när de levs ut förenar människor och öppnar ett fönster mot himmelen och en annan framtid.

Jag väljer att ansluta mig till Daniel Grahns förhoppning i tidningen Dagens ledare i fredags

”Kanske, troligen, är det bara den kristna kyrkan som kommer kunna bryta den barriär av hat som finns mellan stora delar av muslim- och västvärlden”.

/Martin