Kraften i bekännelsen

, i Martins blogg

En helt vanlig kväll mitt i veckan och ett litet gäng är samlat till fika, gemenskap, bön, bibel och reflektion tillsammans. Jag hade som vanligt jobbat hela dagen och blev bara så där riktigt trött och tung i huvudet under den inledande fika stunden. Jag halsade ytterligare en kopp te och fortsatte sedan i samtalen runt bordet. På de röda stolarna satt en blandad skara. Några med hela sitt släktträd i svensk mylla och andra med förfäder och släkt i Mellanöstern och Afrika. Kommunikationen sker på svenska och översätts oregelbundet till arabiska och turkiska mellan meningarna där betydelsen går förlorad i språkförbistringen.

Med temuggarna i handen inleder vi kvällens samtal och bibelläsning. Det övergår snart i bön för några familjesituationer och vi bär varandras barn inför Gud i bön om hans ingripande och vägledning. Sedan plockar någon upp gitarren och leder oss i de enklaste körerna med Jesus i centrum. Den här kvällen var det precis det här vi behövde. Att i kör efter kör få lovsjunga och bekänna namnet Jesus tillsammans. Tröttheten rinner av mig och hopp och framtidstro ingjuts i våra hjärtan.

Det sägs att hoppet bär oss och det var bokstavligen så jag kände det när jag tillsammans med hustrun cyklade den korta vägen hem i den kolsvarta höstkvällen. Ännu en gång har jag upplevt kraften i en gemenskap som tillsammans möts i det enkla och tillsammans lyfter blicken för att se på Jesus.

/Martin