Teenstreet '15, dag 3

Skriven av Markus Löveborn

Markus Löveborn, coach på TeenstreetMarkus Löveborn, Hjällbo. Coach

Fyra tusen människor på samma lilla plats beskrivs bäst med ett ord: kaos. I teenstreets fall är det ett sobert kaos, för att referera till svensk finkultur; galenskaparna och after shave.

För att bringa någon form av ordning i detta kaos har man skapat en struktur, alla ungdomar delas in i mindre grupper om 5-10 och tilldelas en eller två ledare, coacher. En vän sa till mig för bara några timmar sedan att det är i dessa små grupper, de s.k. Net-grupperna, som Teenstreet verkligen händer och jag kan inte annat än att hålla med.

Att få vara coach för en sådan Net-grupp, att träffa och vägleda samma lilla grupp genom undervisningen är något som berör mycket mer än jag hade trott när jag halkade in i teenstreet första gången förra året och det fortsätter fascinera. Får jag vara med och ge hälften så mycket till mina grabbar som de ger mig så gör jag ett riktigt bra jobb!

Jag heter Markus Löveborn och hamnade mitt i en teenstreettradition när jag flyttade till Hjällbo i östra Göteborg för två år sedan för att börja som pastor.

Det min vän sa, att det är i smågrupperna som allt händer, är egentligen något väldigt naturligt, det är där alla röster får en möjlighet att höras, alla tankar får en möjlighet att ventileras och alla får be och bli bedda för. Oavsett om det är den långa gruppträffen innan lunch där undervisningen sker, i en svettig beachvolleymatch eller de fantastiska sista 20 minuterna när alla, i samma grupper, avrundar dagen tillsammans.

Det är församling, det är lärungaskap.

Det går inte att rättvist rymma en dag i ett blogginlägg och det går inte att med text uttrycka det bästa med att vara coach, men när man får vara med en tonåring i dennes resa till en djupare och mognare tro, att få vara med som en mix av vän och ledare och få coacha det bästa. Livet som älskad av Gud.

Då blir högljudda kvällar, orimligt varma dagar och långa matköer, blaskigt tyskt kaffe fort förpassat till medvetandets perifiri, där det får stanna till långt efter bussen tillbaka till Sverige har börjat rulla.

Offenburg, 3 augusti 2015