Mångfald och fotsteg

Det är mörkt, trångt och svettigt där jag sitter. Alla vi tolkar är förpassade backstage, till tolv små bås med en mikrofon och en hörlur, lite bakom alltihop liksom. Men vilken känsla att få sjunga lovsång tillsammans på franska, tyska, flamländska, engelska och färöiska!! För mig är det alltid så häftigt att få vara inför en och samma Gud med sååå många vänner från sååå många olika länder! Det är verkligen Throne Room, Guds tronrum, när vi sjunger på alla språk tillsammans!

En annan grej med kvällssamlingarna är att vi verkligen försöker använda alla möjliga sätt för att uttrycka oss. I ena hörnet finns det plats att dansa, det finns så klart en förbönsplats där särskilt utvalda och kloka människor kan be med oss och så finns min favoirt: Art Zone, eller Konsthörnan. Massor av tonåringar var där och målade, tecknade och skrev fram att vi vill tala om hur glada vi är för det Jesus gjort för oss.

På morgnarna är det mer undervisning på samlingen och sen har vi ju våra smågrupper, Net. Idag har vi gått i Jesus fotspår. Eller, alltså, det var ju mina fötter vi ritade av på asfalten, men grejen var att få en bild av att det kristna livet är mer än att bara sitta ned och känna Gud. Vi vill söka Gud!

Då blev fotspåren ett sätt att visa det, att vi kan gå med Honom och följa Honom i livet. Ibland blir det stora jättekliv, ibland bara vanliga gå-steg, ibland vals och ibland moonwalk. Men vi vet att vi går i Hans fotspår och precis som Henok i 1 Mosebok 5:18-24 får vi vandra med Gud.

I vår lilla grupp avslutade vi morgonsamlingen med att var och en funderade över om vi vill vandra med Gud. Jag för min del är i alla fall säker på att jag vill något mer än att bara sitta vid sidan av och titta på den Gud jag känner. Jag vill söka Honom, vandra med Honom. Tänk dig själv, Henok fick gå på promenad med Gud i 300 år. Nåt att sikta på!??

Ola J Hedin