TeenStreet slappnar av

Skriven av Ola Terlegård

Det är stort! I ordets alla bemärkelser. Stort område, stora lokaler, stort antal människor och nationer, stora ord och upplevelser. Det mesta som försigår här får epitetet ”mass” framför sig: massfrukost, massmöte, massgemenskap und so weiter ….. Men ändå blir det inte opersonligt. Och det är det som är det genialiska med TeenStreet! De små sammanhangen mitt i det stora och den nära och vaksamma närvaron av coacher, M&M och homeoffice-ledare.

Som Coach har jag fått den stora äran att, tillsammans med Mattias Lindsmyr, leda en av alla NET-gruppper. Vi har blivit temporära vårdnadshavare till sju sköna grabbar som överraskar oss med kvickheter, knytnävsslag och humörsvängningar, men främst med glädje och kärlek. Det kanske låter klyschigt, men visst är det kärlek jag känner.

I början lite trevande och försiktigt, men ju mer tiden går så ser jag hur våra NET-pojkar slappnar a och blommar ut. De blir också mer och mer sammansvetsande som gäng, något som dagens (i skrivandets stund gårdagens) händelser starkt bidrog till. Det var nämligen idag som fotbollsturneringen för A-Zone (13-14 åringar) ägde rum. Under lagnamnet ”ÅÄÖ-try to pronounce it! Spelade samtliga i vår NET (förutom David & Arvid) tillsammans med målgudinnan Linnea Damm och bollkonstnären och nyblivna vännen Nima från Göteborg, BK Häcken. Till en början mest som en kul grej, men allt eftersom turneringen fortlöpte ökade vittringen på en topplacering. När gruppspelet var avklarat var ÅÄÖ det ledande laget med tre vinster och en oavgjord match. Sista gruppmatchen mot ett franskt lag var en riktig rysare. 30 sek innan slutsignal får Nima en hårt slagen pass ut mot hägerkanten. Han jagar bollen med all sin kraft för att stoppa den innan den når sidlinjen. Väl framme är han tvungen att sakta in för att undvika en krock. En liten kille, på sin höjd 7 år, som stått och tittat på tar sats mot bollen och klipper till den precis på sidlinjen. Bollen flyger ut mot mitten och blir till en perfekt pass till Robin som elegant skickar den vidare till Linnea, vilken i sin tur lätt fullkomnar anfallet. Målnätet skakar till och slutsignalen ljuder. Vi skrattar och jublar om vartannat.

Semifinalen avverkas på ett stabilt sätt och nu är förväntningarna rejält upptrissade inför den stora finalen. Det är Frankrike på nytt bjuder upp till dans. Förbipasserande svenskar och fransmän ansluter sig till respektive hejarklack och försöker överrösta varandra med sina nationalsånger. Patriotismen flödar, ropen skallar och sånger sjungs ”Vi kan dö för ÅÄÖ” bollen släpps och båda lagen lägger i högsta växeln från start. Men målen lyser med sin frånvaro. När visslan ljuder och matchen är slut är ställningen 0-0 och vi får reda på att det hela ska avgöras på straffar, bäst av tre. Sverige slår den första. Miss. Sedan Frankrike. Träff. Sverige igen. Miss. Frankrike leder med 1-0 och Sverige har redan avverkat två av sina tre straffar. Nima tar ödesmättade steg bort till målburen. Nu kan allt avgöras. Bollen slungar iväg av franska ben men ett svenskt ben är ivägen. Jublet briserar. Mest av allt jublar Mattias, ÅÄÖ:s coach. När sedan Nima sätter Sveriges sista straff och Frankrike missar sin är försprånget inhämtat. I det svenska laget överväger man vem man ska skicka ut som straffläggare. Olle Ljungkvist stiger fram och utan att tveka en sekund avfyrar han en marknära, stenhård boll utom räckhåll för den franska målvaktens vänsterdoja. Svenskarna överträffar sig själva i glädjetjut! Nima gör sig åter redo i målet för fransmännens straff. Den svenska publiken ropar uppmuntrande ord till deras stolthet framför nätet. Nima ler charmigt och blinkar åt fansen medan den franske straffläggaren tar beslutsamma steg mot straffpunkten. Tiden står stilla. Rörelser som i slow motion. Pnag! Bollen spränger fram som en projektil. Nima kastar reflexmässigt ut sitt höberben, touchar bollen och styr i stolpen och sedan ut. Luften exploderar, jublet är totalt och vi rusar ut för att omfamna våra hjältar. Därefter blir det segervarv och lagfoto ackompanjerat av svenska hurrarop.

Men det här var inte slutet på de svenska framgångarna denna varma sommardag i södra Tyskland. Sedan länge har det legat ute en video på Facebook där Belgien utmanar Sverige på kubb. Ett mycket beundrasvärt initiativ med syfte att knyta nya kontakter över nationsgränserna. Tre planer hade förberetts där matcherna spelades parallellt med sex spelare på varje sida. En vunnen match gav ett poäng åt sitt land. Vi spelade oavbrutet i 1 ½ timme och stämningen var minst sagt på topp. Ganska snart blev det mer än övertydligt i vilket land det finns kubbspel i varje hem och i vilket land det är ett okänt nöje. Sverige vann en förkrossande seger med 13 poäng mot 2. Men trots den obarmhärtiga segern kunde vi i uppriktig glädje avnjuta den sliskiga kvällsmaten (yougurt-musli-frukt-röra) tillsamman.

Det är ungefär nu, tre dagar in i lägret som en förstagångare som jag börjar få grepp om TeenStreet vardagen (om det nu finns en sådan). Som sagt så är det en organisatorisk jätte och det är lätt att bli snurrig av all information och alla intryck. Men det är inte bara jag som börjar slappna av. Jag tycker att man kan märka det på hela lägret. Stämningen blir alltmer familjär och ledig. Klassiskt lägerfenomen antar jag. Men det är en extra stor upplevelse på ett läger av den här sorten med så många människor från så många nationaliteter. Personligen är just kontakten med människor från andra länder det som fascinerar mig mest med det här lägret. Själv har jag blivit familjär med både belgare, folk från Färöarna, tyskar som britter. Fantastiskt!

Det allt mer avslappnade stämningen märks också på mötena i Main Hall, där vi förvandlas från passiva lyssnare till aktiva gudstjänstfirare i lovsång och bön. Kvällens möte hade temat ”att släppa sin oro”. Det var oerhört många som tilltalades av det budskapet och sökte förbön för att lämna sin oro till Gud.

Jag tror att Gud gör mycket i många tonåringars liv under den här veckan

Ola Terlegård, Rimforsa