Sverige – Belgien 13-2

Skriven av Marcus Fransson

Ahhh, åter vaknar man upp och kan konstatera: ”Mmm, glädjens dag igen”

Idag var en lite annorlunda dag på TeenStreet. Killarna och tjejerna var uppdelade under Impossible (morgonsamlingen). Dagens tema var oro och de olika samlingarna hade olika inriktning. Som coach för en grupp kändes det särskilt bra vid NET 1 (gruppsamling). Då fick alla skriva ner sina orosmoln i en egen ring de ritat på asfalten, rita tre steg från ringen och slutligen ställa sig några meter ifrån ringen för att se bekymren från Guds perspektiv. Att istället för att vara i ringen, omgiven av sina bekymmer, se på bekymren på håll, gav en bra tankeställare på att vi mer måste få Guds ”det-är-inte-omöjligt-perspektiv” än vårt eget.

Vid dagens tysta halvtimma var jag för första gången inte i staff-café (ledarcafeét). Jag var på gräsplanen där de flesta av de drygt 3000 deltagrna befann sig. Jag kan inte helt beskriva den mäktiga känslan av när ALLA blir tysta när högtalarna ropar ut: Shhh, shhh, shhh” men ”mäktigt” är det närmaste ord jag kan komma på.

Eftermiddagens begivenheter började vått för att sluta i glädjeyra. Eftersom det blev strålande sol kunde vi nämligen förflytta oss till den konstgjorda, extremt algrika, sjän några kilometer bort. En perfekt uppladdning infrö dagen shäjdpunkt: Landskamp i kubb!

Belgien hade utmanat Sverige och man får ju säga att det är sällan man sett alla svenskar så taggade och sammansvetsade. Det var flaggor, målade plakat, ett otal blå-gula människor, och många ansiktsmålningar. Sverige fick revansch sedan det svidande nederlaget mot Belgien i fotbolls EM 2000. Sverige van, med 13-2 i matcher!!!

Kvällen började med ett fantastiskt Throne Room (lovsångsmöte) 1 ½ timme lovsång och förbön, med många som gick fram. Helt fantastiskt att Gud verkar i ungdomar, liksom ledare.

Efter en obligatorisk kopp kaffe och glass i staff café gick jag mot sovsalen. Efter fem klädbyten, en vunnen landskamp och en underbar dag med vänner och Gud somnade jag till slut, när Schweizarna hade gjort klart alla konstiga ljud.

Marcus Fransson, Linköping