Lärjungaskap – en kärnfråga för den kristna församlingen

Skriven av Magdalena Carlén, i Sverige

rsz_1mentoring_-_internship_-_4.jpg

Text: Peter Maiden, tidigare direktor för OM Internationellt.

I Oxford English Dictionary definieras ordet ’lärjunge’ så här: ”någon som tar en annan som modell och föredöme.” Det är således inte bara kristna som talar om lärjungar. I affärsvärlden, till exempel, säger man ofta om affärsmän att de är lärjungar till en eller annan affärsguru. Men för en kristen innebär lärjungaskap en process, där vi gör Jesu liv till föredöme för vårt liv.

Låt oss gå tillbaka till början och lyssna på Jesus när han kallar sina första lärjungar.

Sann auktoritet

Matteus 4:18 – 22: ”När han vandrade utmed Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod vid sjön och fiskade med kastnät, för de var fiskare. Han sade till dem: ’Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare’. Och de lämnade genast sina nät och följde honom. När han gick vidare fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, sitta tillsammans med sin far Sebedaios i båten och göra i ordning sina nät. Jesus kallade på dem, och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.”

Och i Matteus 9:9 läser vi: ”Jesus fortsatte därifrån, och då han såg en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset sade han till honom: ’Följ mig!’ Och Matteus steg upp och följde honom.”

Vad som slår mig i dessa bibelställen och andra liknande är hur kortfattat kallelsen uttrycktes, nästan abrupt men förvisso också med auktoritet. Professor John Webster vid universitetet i Aberdeen beskriver det så här: ”Kallelsen kommer utan att följas av bevis; det förekommer varken ett under eller ett samtal, där Jesus förtydligar vem han verkligen är.” Vi ser inte heller något tecken på att Jesus tvivlar på att hans kallelse ska bli åtlydd. Varför? Jo, här har vi Gud själv som talar.

Inramat av nåd

Vad skulle vi säga om någon annan människa, vem som helst, kallade sina efterföljare att ge sina liv för honom? Vi skulle anse honom som en arrogant fanatiker eller en som lider av storhetsvansinne. När vi är inne i en process och formar lärjungar, kan vi inte bara passera förbi eller förringa denna verklighet: Jesus är verkligen Herre. Därför har Han all rätt att kalla oss att följa Honom och också att ge våra liv för Honom.

Webster pekar också på något som jag vill kalla ett ’nådens sammanhang’, där denna kallelse uttalas. Visst kommer kallelsen med stor auktoritet, inte för att ifrågasättas utan för att åtlydas, men sammanhanget är överväldigande nåd.

Lägg märke till ordningsföljden hos Matteus, när Jesus kallar Petrus och Andreas, Jakob och Johannes: före kallelsen har vi berättelsen om Jesu dop och om hur han frestas, där Jesus identifierar sig helt med oss människor. Det är detta som är sammanhanget runt kallelsen. Gud har kommit till oss – en förlorad mänsklighet – och Han har kommit för att utgjuta sitt liv för oss. Det är Guds tjänare – Guds lidande tjänare, som kallar oss med sådan auktoritet. Det är så viktigt för oss att vi förstår den här dubbla sanningen, innan vi går vidare. Den som kallar oss med sådan auktoritet – och som har all rätt att göra det – är Guds Son själv, som blir Guds lidande tjänare för vår skull.

Det är en kallelse med absolut auktoritet men samtidigt genomsyrad av nåd.

”Följ mig”

Det andra som slår oss här är att det är en kallelse att följa Jesus. Det är det som Jesus säger vid alla dessa tillfällen. Han säger alltså inte ”följ den här läran” eller ”följ det här programmet” eller ”följ den här handlingsplanen” utan helt enkelt: ”Följ mig!” Det innebär en kallelse till att sätta oss i rörelse. ”Följ mig, jag är på en resa.” Det är på en stig som skiljer sig radikalt från den du hittills gått på, och vi vet förstås att det slutgiltiga målet för hans resa var korset och sedan den öppna graven.

Med Dietrich Bonhoeffers ord: ”Kallelsen att följa Kristus är en kallelse att komma och dö.” Jesus kallar oss att följa Honom på en resa och slutmålet för resan är korset och den öppna graven. Men först kommer korset och sedan den öppna graven.

Del av något större

Den här kallelsen till att sätta oss i rörelse är i en mening del av en större rörelse. Gud har kommit till oss nu kallar Han oss att komma till Honom.

Det är också en kallelse till att vi ska förena oss med honom i hans uppdrag, hans mission. Vi kommer till Honom för att Han ska kunna göra oss till människofiskare. Den som kom för att ’uppsöka och rädda det som var förlorat’ kallar oss att vara tillsammans med honom så att han kan göra oss skickliga att arbeta med det gudomliga uppdraget – mission.

Det är svårt men viktigt att behålla en sund balans här. Jesus kallar oss till sig själv för att vi ska vara med Honom. Han kallar oss inte först och främst till en uppgift. Alltför ofta tänker vi ofta först på en uppgift när det talas om lärjungaskap. Vårt tänkesätt är alltså verksamhetsinriktat. Vi vill vara lärjungar eller forma lärjungar för att människor ska kunna göra något, så att de kan vara mer effektiva som kristna. Det är inte där som Jesus börjar. Han börjar med att vi är: vi är med Honom och vi är skapade av Honom. Men det slutar inte med detta. Vi är med Honom för ett syfte och en del av det syftet är att Han ska kunna göra oss till människofiskare, till sina medarbetare i det stora gudomliga uppdraget – mission.

Översättning: Dan Ringberg

Senaste Nyheter & Blogginlägg

11 bra tips för att möta muslimer med Guds kärlek

Skrivet av Bertil Engkvist, i Sverige
11 bra tips för att möta muslimer med Guds kärlek

Bertil Engkivst delar med sig av 11 enkla och effektiva tips för hur du kan möta muslimerna i din närhet på ett bra sätt.

Läs mer »