Mer än skola

Skriven av Magdalena Carlén, i Mellanöstern & Nordafrika

Syrian_refugee_child_at_school_-_Photo_by_Jordan_Armstrong.jpg

”Det är inte jag som är en välsignelse utan det är jag och min familj som blir välsignad.” berättar Diana* som grundat och driver en skola för de syriska flyktingbarnen i en mindre stad i Mellanöstern.

Under en längre tid hade Diana noterat att byborna inte behandlade de syriska flyktingbarnen särksilt väl: de hånade dem, utnyttjade dem eller i bästa fall ignorerade dem. Hon berördes djupt och bestämde sig för att starta en skola för dem.

Guds fingeravtryck

Trots att hon mötte stort motstånd, till en början också från sin egen familj kan hon se hur processen att starta en skola redan från starten varit full av Guds fingeravtryck: ”Varje dag ser vi under. Det berör en på djupet.” Trots motsånd gav någon dem så småningom en lokal och det är tydligt att skolan har berört hela staden: ”Hela atmosfären i byn har förändrats och bybarnen och deras familjer också” berättar Diana. Idag har både familjen och byborna accepterat skolan och motarbeter henne inte längre.

Vad beträffar de syriska barnen, så är de lyckligare nu säger Diana. ”Det är som att de har återerövrat sin barndom.” De har också lärt sig om Gud, som älskar dem och förser med vad de behöver. ”Vårt mål är inte enbart utbildning. Jag vill att de ska känna sig älskade och omhändertagna. Jag vill att de ska börja tänka självständigt” säger Diana, ”Det finns många tillfällen att tala med familjerna och barnen. Jag känner att vi planterar någonting och det blomstrar.”

Guds ord blir levande

Mustafa*, en tuff grabb som bodde i bergen, verkade ivrig att läsa upp en speciell vers från Psalm 23 när klassen memorerade detta stycke. ”Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för Du är med mig”, var hans favoritvers minns Diana. En morgon frågade hon vem som ville tacka Gud för någonting. Mustafa räckte upp handen.

”Jag vill bekänna någonting”, började han. ”På natten, när mina föräldrar skickade iväg mig för att stänga getternas hus var jag alltid rädd. Jag tänkte på det hela dagen. När natten kommer, kommer mina föräldrar att be mig att gå. Men nu varje natt när jag går för att stänga dörren, säger jag ’När jag vandrar i dödsskuggans dal, är jag inte rädd, för Du är med mig.’ Nu är jag inte rädd och jag kommer att gå i natt och stänga dörren åt getterna.”

Mer än bara skolkunskap

Amina*, en tolvårig flicka brukade tillbringa hela dagen med att ta hand om sina sju bröder och systrar från 2 till 11 år. Hennes enda familj var en sjuk farmor. Amina har förändrats totalt, berättar Diana. Förut var hon alltid blyg, hon mötte aldrig någons blick och om hon ombads att göra något brukade hon ”springa iväg för att göra det som om hon vore en slav.”

En dag tog Diana henne åt sidan och sa: ”Du är väldigt värdefull. Du är ingens slav, du är ett barn. Du har massor av rättigheter. Du är här för att leka, för att dansa, för att lära dig, för att ha roligt.”

Nu är Amina inte längre rädd att prata själv. Hon försvarar sig själv och hon skriver. När Diana frågade Amina vad hon ville bli svarade hon stolt: ”Jag vill bli lärare som du.”

*namn ändrade av säkerhetsskäl

Text: Nicole James
Översättning: Karin Tillenius Norburg

_______________________________________________________
OM har funnits i Mellanöstern i mer än 40 år. Vårt biståndsarbete pågår året om i Syrien, Irak, Libanon och Jordanien. Vi söker hela tiden nya vägar att hjälpa flyktingfamiljer långsiktigt, skolgång är ett sätt. Ge en gåva till vårt arbete här.

Senaste Nyheter & Blogginlägg

11 bra tips för att möta muslimer med Guds kärlek

Skrivet av Bertil Engkvist, i Sverige
11 bra tips för att möta muslimer med Guds kärlek

Bertil Engkivst delar med sig av 11 enkla och effektiva tips för hur du kan möta muslimerna i din närhet på ett bra sätt.

Läs mer »