Gud älskar Albanien

Skriven av Katherine Porter, i Östeuropa

Albanien - Field Leader Pranesh Anandlal at OM Partnership weekend - OM International

– Gud älskar Albanien! 

Broder Andrews stämma med sin holländska brytning klingade över hela Tiranas stadium och de flesta av oss grät när tusentals albaner gensvarade på hans ord med ett enormt dån av känslor.

I mer än 45 år hade Albanien varit ett av Europas mest stängda och fattiga länder. Kristna bad om att hitta sätt att få dela evangeliet, men dörrarna förblev envist stängda. Ett av OM:s kreativa projekt innebar att man släppte flytande paket med traktater i vattnet medan OM:s skepp seglade längs kusten. Senare hittade vi sådana traktat på museet för Ateism och Religion i Tirana, som exempel på försök från det imperialistiska Väst att moraliskt fördärva albanerna.

Men den här dagen i juni 1991, lyssnade ett litet team på Broder Andrew när han, för första gången på generationer, delade evangeliet. Responsen var otrolig: Hela veckan var vårt team omringat av albaner fulla av frågor: ”Älskar Gud Albanien? Kommer Gud ihåg Albanien? Älskar Gud verkligen oss?” 

Det var en genuin förvandling: I slutet av veckan, den 7 juli, blev 43 albaner döpta i Tiranasjön. Det som hade varit en sjö i hjärtat av ett land indränkt i kommunism och ateism, blev födelseplatsen för den moderna albanska kyrkan. Män och kvinnor klev upp ur dopvattnet med en tro på Kristus – och inte mycket annat. Men en ny era hade grytt, full av löften och förväntan. 

Först på plats
2016 firade OM 25 år i Lärjungakyrkan i Durres, en av många församlingar som föddes ur de tidiga åren av öppenhet. En sydafrikansk OM-medarbetare, PraneshAnandlal, var teamledare och den första pastorn i församlingen. 

Vårt team på fem personer kom till landet i november 1991. Vår förväntan följdes snabbt av en häpen tystnad: Den extrema fattigdomen var otrolig. Durres hade då en befolkning på 60 000 personer och det fanns bara åtta bilar i hela staden. Folk hade ingenting. Det fanns så lite mat. Vi var den första gruppen utlänningar som kom och bodde i Durres och de visste inte hur de skulle bemöta oss.

Teamet startade med tre mål: Att lära sig språket, att starta bibelstudiegrupper och att lära sig kulturen. Inom de första fyra veckorna hade teamet lett fyra människor till frälsning, berättar Pranesh, och på juldagen bjöd de in alla de kände till sitt första julmöte i Durres. 

Vi pratade väldigt lite albanska, så vi använde en tolk, minns Pranesh. Det var kanske femtio personer där. Jag inledde med bön. När jag kommit halvvägs så knuffade tolken på mig och sa Jag tror att du först måste förklara vem du pratar med. De här människorna vet ingenting om Gud. Albanerna hade på den tiden bokstavligt talat inget begrepp om Gud.

Under det första mötet var det en flicka vid namn Omeida som kom in och satte sig när hon hörde sång på engelska. I slutet gav teamet alla en gåva – Den enda bibeldelen på modern albanska, nämligen Johannesevangeliet. Oneida tog det och läste det hemma. Efter det mötte hon Anthea från teamet och ställde frågor till henne om det hon läst. ”Hur kan Gud vara min far? Min pappa är död.”Anthea förklarade om vår himmelske far och ledde henne till Gud.

Sedan dess träffades teamet och de nya troende på söndagar, och församlingen växte från fem troende till 150 på tre år. 

Den är i sin fulla kraft fortfarande, rapporterar Pranesh.

Sjung lovsång till Gud för Albanien
Under våren 1992 var Pranesh och teamet inbjudna till ett albanskt bröllop. 

Bruden ville att utlänningarna skulle vara med på festligheterna, så vi tog med oss vår gitarr ifall de skulle be oss sjunga.

Det gjorde de och efteråt kom brudens mor fram till dem och grät och sa ”När jag var ung, hade jag en vision eller dröm om att en grupp utlänningar en dag skulle komma och sjunga lovsånger till Gud för Albanien.

Pranesh berättar att teamet ledde henne och hennes man till tro på Gud. Hon har nu gått bort men hennes man är fortfarande diakon i församlingen i Albanien.

Gud gav oss ett unikt fönster i Albanien. Vi fick ungefär fem år innan allt förändrades, fortsätter Pranesh. Om vi inte hade tagit den chansen hade vi missat den. Men eftersom OM var kreativa, flexibla och tillgängliga, använde Gud oss. Vi var på rätt plats i rätt tid. Det fanns ingen plan att vi skulle nå ut till Albanien, ändå blomstrar fortfarande de församlingar vi planterade. Är vi lika redo att bli använda av Gud idag?

Guds kryphål genom järnridån

Skriven av Inger R, i Östeuropa

The Berlin Wall OM

Det var det stora behovet som drev Glenn*, Dale Rhoton och Stuart McAllister att smuggla biblar till de förföljda troende och onådda människorna på andra sidan järnridån. Med bävan såg de Gud gripa in och när de tänker efter, ser de hur dessa upplevelser stärkte deras tro och fick en vision att växa fram inom OM, en vision som skulle komma att påverka liv på svåra platser.

Fingrar som inte känner
Glenn och en vän till honom var både spända och rädda, när de följde Guds maning att föra in kristen litteratur till Sovjetryssland 1982. De närmade sig den ryska gränsen med 52 böcker fasttejpade på kroppen.

”Fem män riktade sina k-pistar mot mig”, berättar Glenn. ”Hjärtat bultade för fullt.” Han kände att han började svettas i sina pulsiga vinterkläder och att tejpen började lossna. ”Jag trodde att några biblar skulle ramla ur mina byxor. Men jag sa till mig själv, ’I Jesu namn, ingen kan hitta de här biblarna’.”

En av vakterna kroppsvisiterade den unge amerikanen, klämde på varenda kroppsdel, med början nere vid vristerna. ”Jag kände hur biblarna tryckte sig in i huden,” sa Glenn. ”Sedan tänkte jag: Och Ordet blev kött.” När vakten kände runt hans mage, tittade Glenn ut genom fönstret och bad tyst. Vad skulle hända? Tankar på den siberiska gulagen for genom huvudet.Vaktens händer kom upp till huvudet på Glenn, och så sa han: ”Du kan gå.” Glenn betonar, att det här var det första undret han var med om.Det förändrade inriktningen för mitt liv och jag fick en särskild kärlek till folket i f d Sovjetunionen.”  

Glenns resa blev den utlösande faktorn, som fick honom att gå med i OMs bibelsmugglarteam, GreaterEurope, och längre fram starta arbete i Ryssland. Och han fick se under efter under, när han transporterade tiotusentals kristna skrifter. 

”När man får vara med om någonting så’nt här, blir livet helt annorlunda och speciellt. Glenn, som fortfarande arbetar med OM, säger avslutningsvis: ”Vår Gud kan göra vad som helst!”

Ögon som inte ser 
Visionen att smuggla biblar växte och tog fart, när OMs medgrundare, Dale Rhoton, träffade pastor Richard Wurmbrand i det kommunistiska Rumänien kort efter att denne pastor frigetts från fängelset där 1964. Dale såg sig om i lägenheten för att försöka spana in den man som utstått 14 års fängelse. Men han lyckades inte utan måste fråga en av de närvarande och denne ”pekade på en man vars ansikte det lyste om”, berättar Dale. ”Hans iver, hängivenhet och villighet att riskera sitt liv grep mig mycket starkt.”

Lite senare fick Dale veta, att pastor Wurmbrand hade fått lida så mycket på grund av att han hade blivit förrådd. Längre fram samma dag, när de gjorde ett annat besök, var det en man som hälsade varmt på Richard. ”De omfamnade varandra och kysstes som rumäner gör,” minns Dale. När de gick vidare, kommenterade Dale: ”Vad märkligt! Den där mannen hade samma namn som den man som förrådde dig.”

RhotonAlla gör vi våra misstag,” sa Richard Wurmbrand med eftertryck. 

“Så enkelt avfärdade han samtalet om den som hade förrått honom, ” säger Dale och grips av starka känslor. ”Det var inte in skön och varm cell, utan det var en plats med tortyr..Han visade oss håligheter på ryggen, där hans kött hade slitits bort.”  

Starkt motiverad av Wurmbrands vittnesbörd och de troendes längtan efter att få tag i bibeln, startade Dale Greater Europé 1968. Ofta gömde de böcker i ombyggda skåpbilar, men en gång lastade Dale helt sonika in fyra fulla resväskor på ett tåg till Bukarest. Medan de övriga passagerarnas väskor genomsöktes, var det ingen som tog någon notis om hans bagage. ”När jag levererade biblarna, var de troende så förvånade över att se, hur mycket jag hade med mig,” berättar Dale.

Ett förändrat hjärta
”Bra litteratur är en avgörande faktor för ett blomstrande liv.” Så sa Stuart McAllister, som varit en av ledarna inom OM. Denna hans övertygelse ledde till ett stort antal fängslanden för distributionsförsök som GreaterEuropé gjorde från 1978 och framåt.

Stuart och tre andra OM-kamrater fick sitta 40 dagar i fängelse i Jugoslavien. ”Vi blev förvånade, att de andra intagna var så angelägna att lära känna oss”, minns Stuart. Vänskap utvecklades och de delade med sig om sin tro. ”Vi använde symboler och stapplade med orden för att förmedla Kristus. Det var särskilt en av männen som visade tecken på att det grep hans hjärta.”  

Stuarts fru Mary var med på en av OMs första kampanjer inne i det tidigare kommunistiska Albanien. De företog en bergsvandring och hade med sig en lokal guide, Burim*. Han översatte när Mary berättade om olika försök att sprida Guds sanning till det kommunistiska Albanien. Hon berättade bland annat att de hade lagt evangelier i vattentäta påsar och låtit dessa flyta nedströms en flod från Grekland och Jugoslavien. Då tog Burim till orda och berättade att han hade arbetat inom hemliga polisen, och han hade samlat ihop och förstört de evangelier han hade hittat. Men han var nyfiken nog att läsa ett av dem själv. Just då hände ingenting. Men när Albanien väl öppnades och han fick höra Ordet predikas, bland annat av OM-are, bestämde han sig för att följa Jesus. 

Stuart berättar, att Burims vittnesbörd fick honom att tacka Herren. Burim var så glad över att veta, att Gud försökte nå fram till honom redan under en tidigare fas i hans liv.

Det har gått mer än tjugofem år sedan kommunismen föll samman i centrala och östra Europa. I många av dessa länder finns nu OM-team, som drar nytta av en större frihet att verka. OM framställer litteratur, både genom tryckning och digitalt, bland annat Richard WurmbrandsTorterad för Kristi skull, för att förmedla hopp till människor. 

”Det finns så många platser där vi kan hjälpa till, dit vi kan ge och där vi kan arbeta,” säger Stuart, ”den stora frågan till oss alla är: Vem eller vad  rår om vårt hjärta?”

*Namnen har ändrats 

Inger R. förmedlar människors röster genom att förmedla deras berättelser när hon skriver för OM’sEurAsia Support Team (OM EAST). Hon kommer från Skottland och är till hälften dansk. Hon gillar att teckna, spela trummor och njuter gärna av en kopp nybryggt brittiskt te, som hon ibland råkar spilla ut medan hon skrattar gott.   

Svamp ger hopp - Ukraina

Skriven av OM Sverige, i Östeuropa


"Gud vill att himlen som kommer in i människors hjärtan ska få svämma över till andra runt omkring dem", säger australiensaren Wayne Zschech, som har arbetat i Ukraina sedan 1993. Omkring tre av 10 människor i detta land lever i desperat fattigdom, och Wayne förklarar att den lilla landsortsstad i närheten av Kiev som han flyttade till för 12 år sedan var en "återvändsgränd".

"Folk var arbetslösa, utan hopp för framtiden. Efter fyra år var vi tillräckligt många för att registrera en församling -10. Men när vår pastor åkte tillbaka till Australien, var jag tvungen att bli något som jag aldrig ville vara; pastor. Jag såg min församling i ögonen, och de var alla arbetslösa och desperata. Så vi startade en mycket enkel bibelskola och dessutom två projekt med bio-diesel och svampodling för att skapa arbetstillfällen.

"Det handlade om att smutsa ner sig. Det handlade om verkligheten. Ord betyder ingenting här i Ukraina. Det krävs att omsätta tron i handling, dag ut och dag in, så att de till slut ser att våra ord betyder något... Att vi inte kommer att ändra oss - och det gör inte heller Gud. Vi är här för att grunda en församling och det inbegriper att förändra liv på insidan och låta tron projiceras i samhället. Alla pengar vi får ihop med dessa företag går tillbaka till att skapa fler arbetstillfällen och till att återinvestera i samhället. "

Be gärna för Wayne och hans familj och andra som grundar församlingar i Ukraina, med hjälp av "Business 4 Transformation". Be Gud hjälpa dem att hitta investerare för att kunna samarbeta med ukrainska företagare för att maximera samhällsutvecklingen.

Senaste Nyheter & Blogginlägg

Nu tror Ajit på Jesus!

Skrivet av Magdalena Carlén, i Indien & Sydostasien
Nu tror Ajit på Jesus!

Just nu jobbar OM:are över hela världen för att se fler levande gemenskaper av efterföljare till Jesus växa fram. Våra team i Bangladesh möter ofta människor över en kopp te för att prata om livet och diskutera tro och religion. Det var så Ajit mötte Jesus.

Ajit trodde att han visste vad livet handlade om. Han var nöjd med tillvaron och även om hans familj aldrig varit rik hade de heller aldrig varit fattiga. Ajit hade två söner och drev eget företag inom skogsbranschen och hade till och med en egen liten jordlott där han odlade ris. Även om...

Läs mer »