TeenStreet '18 CLOSER - Teen

Skriven av Alfred

Alfred2

I år åkte jag mitt fjärde år på TeenStreet och jag hade ganska höga förhoppningar. Varje år hade bara blivit bättre och bättre så jag hoppades att detta år skulle bli bättre än förra, hur nu det skulle gå till.

TeenStreet började bra för jag hamnade i en net-grupp som jag kände mig väldigt trygg i. Det var bara personer som jag kände sen innan, till och med min coach. Eftersom att vi redan kände varandra så behövde vi inte lägga tid på att lära känna varandra som man gör annars i en sån här grupp, utan vi kunde börja diskutera och ha roligt direkt.

En av de sakerna man är mest taggad på när man åker till TeenStreet är lovsången. Men när vi hade första mötet så kändes det inte riktigt 100% när vi lovsjöng. Det var jättetråkigt och jag kunde inte komma på varför. Det fortsatte dagen efter det också och jag började bli lite less på det. Det var inte så att jag var helt off, för allt annat runt omkring det här på lägret var helt fantastiskt. Jag hade många kompisar att va med och vi pratade med nya människor från flera länder.

Ungefär mitt i veckan så kom jag på att när jag inte hade känt 100% så hade jag bett mer i stället. Efter ett samtal med min coach så hade jag bett mer i tungor än innan också, jag gick även upp tidigare en morgon för att gå till bönerummet. Och detta var ett nytt sätt som jag bad. Jag bad inte bara om böneämnen och tacksägelser utan jag pratade med Gud.

Temat för detta år är CLOSER (närmare). Innan lägret började så hade vi i princip blivit lovade att komma närmare Gud. Och det förväntade jag mig då eftersom att de hade sagt det. Men det var inte på det här sättet som jag hade förställt mig. Nu så har jag fått be i tungor mer, jag har fått be för mina kompisar och jag har fått uppleva Gud i mig och mina kompisar runt omkring mig.

Även fast TeenStreet i år inte blev som jag hade tänkt mig, så lyckades det toppa de andra åren.