Med hjärta för muslimer

Skriven av Magdalena Carlén, i Sverige

Bahrain_-_young_woman._OM_International_Katie_Berry.jpeg

Text: Thomas Österberg, tidningen Dagen. Läs hela artikeln på dagen.se. Foto: Katie Berry 

Flyktingströmmen gör att allt fler muslimer söker upp kyrkor i Sverige. I dag, lördag, samlas 250 kristna i Jönköping för att lära sig mer om hur de kan svara på muslimers frågor.

Markus Sand, pastor inom Evangeliska Frikyrkan, och samordnare av konferensen "Heart for muslims" i Pingstkyrkan i Jönköping, berättar att många församlingar numera arbetar med språkcaféer eller på andra sätt kommer i kontakt med nyanlända muslimska flyktingar.

– Många av flyktingarna har lämnat krig och en turbulent situation i Syrien, Irak eller Afghanistan. De ifrågasätter Islamiska staten och har en andlig hunger och ett sökande efter frid och hopp, och undrar vad kyrkorna har för svar att ge. Då måste vi kunna svara, säger Markus Sand.

Arrangörerna försöker ge.... Läs hela artikeln på dagen.se

________________________________________________________
Heart for Muslims arrangeras av OM Sverige och EFK. Konferensen vill uppmuntra och utrusta svenska kristna att bygga relationer och dela de goda nyheterna med muslimer här i vårt eget land.
12 mars hålls Heart for Muslims i Korskyrkan, Borås. 

Lärjungaskap – en kärnfråga för den kristna församlingen

Skriven av Magdalena Carlén, i Sverige

rsz_1mentoring_-_internship_-_4.jpg

Text: Peter Maiden, tidigare direktor för OM Internationellt.

I Oxford English Dictionary definieras ordet ’lärjunge’ så här: ”någon som tar en annan som modell och föredöme.” Det är således inte bara kristna som talar om lärjungar. I affärsvärlden, till exempel, säger man ofta om affärsmän att de är lärjungar till en eller annan affärsguru. Men för en kristen innebär lärjungaskap en process, där vi gör Jesu liv till föredöme för vårt liv.

Låt oss gå tillbaka till början och lyssna på Jesus när han kallar sina första lärjungar.

Sann auktoritet

Matteus 4:18 – 22: ”När han vandrade utmed Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod vid sjön och fiskade med kastnät, för de var fiskare. Han sade till dem: ’Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare’. Och de lämnade genast sina nät och följde honom. När han gick vidare fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, sitta tillsammans med sin far Sebedaios i båten och göra i ordning sina nät. Jesus kallade på dem, och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.”

Och i Matteus 9:9 läser vi: ”Jesus fortsatte därifrån, och då han såg en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset sade han till honom: ’Följ mig!’ Och Matteus steg upp och följde honom.”

Vad som slår mig i dessa bibelställen och andra liknande är hur kortfattat kallelsen uttrycktes, nästan abrupt men förvisso också med auktoritet. Professor John Webster vid universitetet i Aberdeen beskriver det så här: ”Kallelsen kommer utan att följas av bevis; det förekommer varken ett under eller ett samtal, där Jesus förtydligar vem han verkligen är.” Vi ser inte heller något tecken på att Jesus tvivlar på att hans kallelse ska bli åtlydd. Varför? Jo, här har vi Gud själv som talar.

Inramat av nåd

Vad skulle vi säga om någon annan människa, vem som helst, kallade sina efterföljare att ge sina liv för honom? Vi skulle anse honom som en arrogant fanatiker eller en som lider av storhetsvansinne. När vi är inne i en process och formar lärjungar, kan vi inte bara passera förbi eller förringa denna verklighet: Jesus är verkligen Herre. Därför har Han all rätt att kalla oss att följa Honom och också att ge våra liv för Honom.

Webster pekar också på något som jag vill kalla ett ’nådens sammanhang’, där denna kallelse uttalas. Visst kommer kallelsen med stor auktoritet, inte för att ifrågasättas utan för att åtlydas, men sammanhanget är överväldigande nåd.

Lägg märke till ordningsföljden hos Matteus, när Jesus kallar Petrus och Andreas, Jakob och Johannes: före kallelsen har vi berättelsen om Jesu dop och om hur han frestas, där Jesus identifierar sig helt med oss människor. Det är detta som är sammanhanget runt kallelsen. Gud har kommit till oss – en förlorad mänsklighet – och Han har kommit för att utgjuta sitt liv för oss. Det är Guds tjänare – Guds lidande tjänare, som kallar oss med sådan auktoritet. Det är så viktigt för oss att vi förstår den här dubbla sanningen, innan vi går vidare. Den som kallar oss med sådan auktoritet – och som har all rätt att göra det – är Guds Son själv, som blir Guds lidande tjänare för vår skull.

Det är en kallelse med absolut auktoritet men samtidigt genomsyrad av nåd.

”Följ mig”

Det andra som slår oss här är att det är en kallelse att följa Jesus. Det är det som Jesus säger vid alla dessa tillfällen. Han säger alltså inte ”följ den här läran” eller ”följ det här programmet” eller ”följ den här handlingsplanen” utan helt enkelt: ”Följ mig!” Det innebär en kallelse till att sätta oss i rörelse. ”Följ mig, jag är på en resa.” Det är på en stig som skiljer sig radikalt från den du hittills gått på, och vi vet förstås att det slutgiltiga målet för hans resa var korset och sedan den öppna graven.

Med Dietrich Bonhoeffers ord: ”Kallelsen att följa Kristus är en kallelse att komma och dö.” Jesus kallar oss att följa Honom på en resa och slutmålet för resan är korset och den öppna graven. Men först kommer korset och sedan den öppna graven.

Del av något större

Den här kallelsen till att sätta oss i rörelse är i en mening del av en större rörelse. Gud har kommit till oss nu kallar Han oss att komma till Honom.

Det är också en kallelse till att vi ska förena oss med honom i hans uppdrag, hans mission. Vi kommer till Honom för att Han ska kunna göra oss till människofiskare. Den som kom för att ’uppsöka och rädda det som var förlorat’ kallar oss att vara tillsammans med honom så att han kan göra oss skickliga att arbeta med det gudomliga uppdraget – mission.

Det är svårt men viktigt att behålla en sund balans här. Jesus kallar oss till sig själv för att vi ska vara med Honom. Han kallar oss inte först och främst till en uppgift. Alltför ofta tänker vi ofta först på en uppgift när det talas om lärjungaskap. Vårt tänkesätt är alltså verksamhetsinriktat. Vi vill vara lärjungar eller forma lärjungar för att människor ska kunna göra något, så att de kan vara mer effektiva som kristna. Det är inte där som Jesus börjar. Han börjar med att vi är: vi är med Honom och vi är skapade av Honom. Men det slutar inte med detta. Vi är med Honom för ett syfte och en del av det syftet är att Han ska kunna göra oss till människofiskare, till sina medarbetare i det stora gudomliga uppdraget – mission.

Översättning: Dan Ringberg

God fortsättning!

Skriven av Magdalena, i Sverige

Vi önskar vänner, partners och medarbetare god fortsättning och (snart) gott nytt 2016!

Be gärna för det svenska teamet som är på plats i Tyskland för att sätta upp Global Village på nyårskonferensen Mission Net.

Luk 2:22-35 – När tiden var inne för Maria och Josefs rening enligt Moses lag tog de Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren – och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:

”Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.”

Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.” 

Senaste Nyheter & Blogginlägg

Bönesvar!

Skrivet av Stina & James, i Mellanöstern & Nordafrika
Bönesvar!

Stina* (Sverige) och James* (USA) bor sedan flera år med sina tre barn i Mellanöstern för att visa på Jesu kärlek bland grannar, vänner och kollegor. James arbetar som lärare på universitetet men de senaste månaderna har deras framtid i landet varit mycket osäker.

– James arbetsvisum behövde förnyas och vi fick nej från flera instanser, berättar Stina.

Utan visum hade familjen varit tvungen att flytta och lämna både arbete och vänner och värdefulla kontakter. Det hade blivit en flytt som hade varit mycket smärtsam, både för arbetet och dem personligen:

– Våra barn är uppvuxna i landet och vi har hela vårt... Läs mer »