Väckelse bland iranier - i Serbien

Skriven av OM Sverige, i Östeuropa

welcome_cups_of_tea-2.jpg

Volker Sachse, ledare för OM Balkan, gråter inte så lätt, men under de senaste tre-fyra åren har han många gånger rörts till tårar av den stora våg av flyktingar som vällt in i Serbien. Sedan flyktingkrisen 2015 har OM, under Volkers ledning, haft en betydande humanitär roll i ett av de statsägda flyktinglägren i Serbien. Det här är berättelsen om väckelsen bland iranier – i Serbien.


Idag gråter Volker glädjetårar när han beskriver hur många flyktingar från Iran vänder sig till Jesus under vad som verkar vara en världsvid beröring av Gud bland iranier. 

– Det är ett privilegium att se Gud beröra så många iranier i Serbien, inte minst i det läger där OM arbetar, berättar Volker. 

Han tänker ofta på OM:s vision om att se levande gemenskaper av efterföljare till Jesus bland de minst nådda, och konstaterar:

– Det är precis det jag ser hända bland iranier i Serbien! Jag ser händelser och omvändelser som skulle kunna vara tagna direkt ur historien från kyrkans första århundrande. 


Dömd för mord – använd av Gud

Volker berättar om Ali, en iranier boendes i Bulgarien som spelat en viktig roll i Guds verk på Balkan. Ali är en ärrad man i 50-årsåldern. Som ung kämpade han i kriget mellan Iran och Irak och levde efter kriget ett våldsamt liv i droger och kriminalitet på Teherans gator. När den islamska revolutionen bröt ut flydde Ali till Bulgarien och blev snart knarklangare i den undre världen. Han dömdes för mord och åkte i fängelse. Där blev han frälst genom en bulgarisk fängelsepastor och började genast predika för sina medfångar, och fick se flera av dem frälsta.

Ali släpptes ut ur fängelset 2015, ungefär samtidigt som en ny våg av flyktingar från Mellanöstern kom till Bulgarien via Turkiet – den nya rutten efter att flera landsgränser stängts. Ali började predika evangeliet för varje iranier han mötte. Många tog emot Jesus och lät sig till och med döpas på sin flykt västerut innan de illegalt tog sig över gränsen till Serbien.

En av de iranier som Ali kom i kontakt med var Farzad*. Han tog emot Jesus 2016 och Ali gav honom hans första bibel när han döptes av en bulgarisk pastor. 

– Farzad har fått en avgörande roll i hela den här berättelsen, säger Volker. 

Han hade varit en konstnär och fotograf i Teheran, Iran och som frånskild småbarnspappa hade han tagit med sig sin son på flykten till Bulgarien. Precis som många andra hoppades Farzad att komma till Tyskland, men han fann sig själv fast i ett serbiskt flyktingläger när gränsen till Kroatien stängdes. Det råkade vara lägret nära Sid, lägret där OM erbjuder tvätthjälp och ett tält att samlas i för att umgås och få en varm kopp te.

Vägledd i en dröm

Volker har lärt känna Farzad väl under de senaste två åren och har sett hur Gud använt honom för att dela Hans kärlek med andra iranier i Serbien.

När Farzad kom till lägret i Sid hösten 2016, vittnade han för en handfull iranier i lägret, men var väldigt försiktig med hur han gjorde det. Vid den tiden fanns flertalet radikala muslimer  i lägret vilket gjorde att de iranska troende inte vågade bekänna sin tro öppet, eller mötas för att be eller läsa Bibeln tillsammans. 

Under det senaste året har många av de mest strikta muslimerna flyttat till andra läger i Serbien och många nya iranska flyktingar har tagit deras plats. Trots att de kommer från en muslimsk teokrati insåg Farzad snart att många av dem var förvånansvärt liberala i sitt synsätt. Även om atmosfären gentemot kristna nu var mycket öppnare i lägret, hade Farzad svårt att släppa tanken på att ta sig vidare till Västeuropa: skulle ha trots allt försöka ta sig över gränsen till Kroatien på något sätt? Han visste att nästan alla sådana försök misslyckades, men många ville ändå försöka ”The Game” som det kallades. Till och med arbetare från de serbiska myndigheterna som jobbade i lägret började fråga Farzad varför han inte hade försökt ta sig över gränsen än.

Så en natt hösten 2017 hade Farzad en dröm. Morgonen efter skickade han ett sms till Volker. Volker minns meddelandet tydligt:

– I drömmen såg Farzad en motorväg med en massa människor som var på väg mot någonstans vackert. Han ville också gå med dem, men hans egna fötter var som fastvuxna i marken. När han vaknade förstod han att det var en dröm från Gud, och att Gud bad honom att stanna där han var. 

Ny vändning

Insikten att Farzad befann sig precis där Gud ville ha honom, gjorde att han blev frimodigare i sitt vittnande och sin lärjungaträning – både på sitt modersmål farsi och på engelska. Han uppmuntrade alla troende oberoende av nationalitet att samlas för att be tillsammans och han använde sociala medier för att bygga upp ett nätverk av kristna iranier över hela världen.

I december 2017 meddelade plötsligt de serbiska myndigheterna att de skulle flytta Farzad och hans son tillsammans med två andra ensamstående föräldrar till ett läger 160 km därifrån, nära den rumänska gränsen. Volker minns vad som hände efter flytten:

– Det gav samma effekt som när apostlarna skingrades i Apostlagärningarna. Farzad fortsätter att vittna för människor var han än kommer, inte minst för iranier. 

Volker skrattar och konstaterar:
– Alla känner honom!

Behov av lärljungaträning

I Farzads nätverk finns Ramin*, en tyskfödd iranier som nu är pastor för en persisktalande församling i Tyskland. Ramin tog kontakt med Farzad och blev snart en av volontärerna som ser till att tältet OM erbjuder som uppehållsställe i lägret fungerar. I augusti 2018 ledde Ramin bibelstudier och bönemöten för iranska troende i tältet under fem dagar, från klockan 9 på morgonen till klockan 18 på kvällen. Första dagen var det fem iranier där, och till femte dagen hade antalet växt till 20. 

– En iransk muslim kom dit bara för att förstöra samlingen, men sista dagen gav han sitt liv till Jesus, minns Volker. 

Volker berättar att det finns ett ständigt behov av att hjälpa nytroende iranier att växa. 

– Jag är väldigt glad över den intesivkurs i lärjungaskap vi håller i lägret: vi lärjungatränar åtta iranier åt gången under fem dagar, och sen upprepar vi proceduren med åtta nya.

”Jag vet att det är sant”

I augusti reste Farzad flera timmar med buss för att få träffa Volker. Han berättade då att när han först kom till tro visste han att Gud älskade honom men att han hade svårt att ta in att han älskade alla, också hans fiender. Volker minns hur Farzad tittade på honom och sa:

– Men nu, när jag sett OM och hur ni älskar alla människor, vet jag att det är sant. 

Farzad grät när han berättade det, minns Volker:
– …och jag grät också!

*namn ändrade

Tacka Gud för den öppenhet som finns bland iranier att ta emot evangeliet och att han låter antalet troende iranier växa i lägret i Serbien. Be för OM när de organiserar och koordinerar den intensiva lärjungakursen tillsammans med lokala församlingar: be att ekonomin faller på plats, och att de ska hitta tillräckligt med ledare. Be också för fler långtidsarbetare till OM:s arbete i Serbien. 

Nu upphöjs Gud på albanska

Skriven av Johan Karlsson, i Östeuropa

rsz_songwriting_workshop_in_kosovopctc2pcta0_1_pcte2pct80pct93_photo_by_tatu_kekkonen.jpg

– Gud förtjänar att lovsjungas också på albanska, säger Vincent* och Priscilla*, OM-medarbetare i Kosovo. 

Kyrkan i Kosovo och Albanien är mycket ung och det finns inte många lovsånger skrivna på albanska. Att få fram nya sånger har varit svårt, eftersom det totala antalet troende i Kosovo är mindre än 2000, och möjligheterna att skriva och göra inspelningar av nya sånger är mycket begränsade. Vincent och Priscilla hade lagt märke till hur troende från Kosovo förhöll sig på ett annat sätt till de få lokalt skrivna  sångerna som då fanns, jämfört med de lovsånger som översatts från engelska. 

– Vi ville se albaner lovsjunga med sånger på sitt eget språk, skrivna av sina egna landsmän, berättar Vincent.

2018 började de arbetet att ta fram nyskriven lovsångsmusik på albanska. Tillsammans med OM i Albanien och Kosovo bjöd de in låtskrivare från Heart Sounds International, en gren av OM internationellt för att undervisa lokala musiker i låtskrivning. Under tre dagar i Kosovo och tre dagar i Albanien samlades man för att samtala om lovsång och skriva nya låtar tillsammans.

– Under dagarna skrevs 9 nya lovsånger, säger Vincent. Nu spelas de in för att spridas vidare bland troende som talar albanska.

– Det är sånger som ger hopp och helande i tider av trasighet. De uppmanar oss att sätta vår tillit och vårt hopp till Gud och förlita oss fullständigt på Honom och låta Honom visa sin styrka i vår svaghet, säger Priscilla. 

Det var 11 lokala musiker med under dagarna. Till en början var de spända och lite osäkra inför hur det skulle gå, men de är överväldiga över den kreativitet och enhet som rådde. En av dem berättar: 

– Jag tror sångerna kommer uppmuntra kyrkan och mana den till tillbedjan. Texterna sätter ord på precis det vi behöver höra som folk här i Kosovo. 


*namn ändrade

Gud älskar Albanien

Skriven av Katherine Porter, i Östeuropa

Albanien - Field Leader Pranesh Anandlal at OM Partnership weekend - OM International

– Gud älskar Albanien! 

Broder Andrews stämma med sin holländska brytning klingade över hela Tiranas stadium och de flesta av oss grät när tusentals albaner gensvarade på hans ord med ett enormt dån av känslor.

I mer än 45 år hade Albanien varit ett av Europas mest stängda och fattiga länder. Kristna bad om att hitta sätt att få dela evangeliet, men dörrarna förblev envist stängda. Ett av OM:s kreativa projekt innebar att man släppte flytande paket med traktater i vattnet medan OM:s skepp seglade längs kusten. Senare hittade vi sådana traktat på museet för Ateism och Religion i Tirana, som exempel på försök från det imperialistiska Väst att moraliskt fördärva albanerna.

Men den här dagen i juni 1991, lyssnade ett litet team på Broder Andrew när han, för första gången på generationer, delade evangeliet. Responsen var otrolig: Hela veckan var vårt team omringat av albaner fulla av frågor: ”Älskar Gud Albanien? Kommer Gud ihåg Albanien? Älskar Gud verkligen oss?” 

Det var en genuin förvandling: I slutet av veckan, den 7 juli, blev 43 albaner döpta i Tiranasjön. Det som hade varit en sjö i hjärtat av ett land indränkt i kommunism och ateism, blev födelseplatsen för den moderna albanska kyrkan. Män och kvinnor klev upp ur dopvattnet med en tro på Kristus – och inte mycket annat. Men en ny era hade grytt, full av löften och förväntan. 

Först på plats
2016 firade OM 25 år i Lärjungakyrkan i Durres, en av många församlingar som föddes ur de tidiga åren av öppenhet. En sydafrikansk OM-medarbetare, PraneshAnandlal, var teamledare och den första pastorn i församlingen. 

Vårt team på fem personer kom till landet i november 1991. Vår förväntan följdes snabbt av en häpen tystnad: Den extrema fattigdomen var otrolig. Durres hade då en befolkning på 60 000 personer och det fanns bara åtta bilar i hela staden. Folk hade ingenting. Det fanns så lite mat. Vi var den första gruppen utlänningar som kom och bodde i Durres och de visste inte hur de skulle bemöta oss.

Teamet startade med tre mål: Att lära sig språket, att starta bibelstudiegrupper och att lära sig kulturen. Inom de första fyra veckorna hade teamet lett fyra människor till frälsning, berättar Pranesh, och på juldagen bjöd de in alla de kände till sitt första julmöte i Durres. 

Vi pratade väldigt lite albanska, så vi använde en tolk, minns Pranesh. Det var kanske femtio personer där. Jag inledde med bön. När jag kommit halvvägs så knuffade tolken på mig och sa Jag tror att du först måste förklara vem du pratar med. De här människorna vet ingenting om Gud. Albanerna hade på den tiden bokstavligt talat inget begrepp om Gud.

Under det första mötet var det en flicka vid namn Omeida som kom in och satte sig när hon hörde sång på engelska. I slutet gav teamet alla en gåva – Den enda bibeldelen på modern albanska, nämligen Johannesevangeliet. Oneida tog det och läste det hemma. Efter det mötte hon Anthea från teamet och ställde frågor till henne om det hon läst. ”Hur kan Gud vara min far? Min pappa är död.”Anthea förklarade om vår himmelske far och ledde henne till Gud.

Sedan dess träffades teamet och de nya troende på söndagar, och församlingen växte från fem troende till 150 på tre år. 

Den är i sin fulla kraft fortfarande, rapporterar Pranesh.

Sjung lovsång till Gud för Albanien
Under våren 1992 var Pranesh och teamet inbjudna till ett albanskt bröllop. 

Bruden ville att utlänningarna skulle vara med på festligheterna, så vi tog med oss vår gitarr ifall de skulle be oss sjunga.

Det gjorde de och efteråt kom brudens mor fram till dem och grät och sa ”När jag var ung, hade jag en vision eller dröm om att en grupp utlänningar en dag skulle komma och sjunga lovsånger till Gud för Albanien.

Pranesh berättar att teamet ledde henne och hennes man till tro på Gud. Hon har nu gått bort men hennes man är fortfarande diakon i församlingen i Albanien.

Gud gav oss ett unikt fönster i Albanien. Vi fick ungefär fem år innan allt förändrades, fortsätter Pranesh. Om vi inte hade tagit den chansen hade vi missat den. Men eftersom OM var kreativa, flexibla och tillgängliga, använde Gud oss. Vi var på rätt plats i rätt tid. Det fanns ingen plan att vi skulle nå ut till Albanien, ändå blomstrar fortfarande de församlingar vi planterade. Är vi lika redo att bli använda av Gud idag?

Senaste Nyheter & Blogginlägg

Ny volontärsajt för seniorer

Skrivet av OM Sverige, i Sverige
Ny volontärsajt för seniorer

Nu får seniorer som vill åka på kortare volontärinsatser en ny plattform för att hitta behov i världen. 23 november lanseras sajten Ready4More, där livserfarenhet, yrkeskompetens och frilagd tid är de största tillgångarna och idén är att genom internet öppna vägar till praktisk mission för den växande gruppen seniorer i svenska församlingar.

Ready4More vänder sig i första hand till seniorer som vill göra en insats i mission under en kortare tid. Målgruppen är personer inom alla slags yrkeskompetenser som vill kanalisera sin kunskap, livserfarenhet och yrkesskicklighet in i internationellt kristet arbete... Läs mer »