Efter nästan 45 år inom OM går David Keller nu i pension från sin tjänst. Det som började med ett års-team växte med tiden till en livslång tjänst i mission både i Sverige och utomlands. Här är en del av David och Kerstins berättelse, om att se och tjäna människor – och om att vara kallade av och till Gud.
David och Kerstin träffades inom OM. Han kommer från USA och hon från Sverige, och tillsammans har de tjänat Gud i både Sverige och Centralasien. David hade inte tänkt bli missionär. Han tänkte åka ut ett år efter att han tog examen från sin bibelskola, men sedan skulle han bli pastor. Så talade George Verwer 1976 om mission, och utmanade folk att åka till Centralasien. David satt i publiken och tänkte att “ja, det ska jag göra”. Han bestämde sig för att åka, och stanna kvar i mission så länge Gud ville ha honom där.
Det var i Centralasien han träffade svenska Kerstin, och de gifte sig också där. Under sina år inom OM har de haft en mängd uppgifter. De har varit mycket uppskattade mentorer, både i grupp och för individer, och David har också varit uppskattad för sin genomtänkta bibelundervisning.
– Men mission behöver alla typer av människor, med alla olika typer av gåvor, säger David. Det är två saker som är viktigast: att älska Gud och att älska människor. Det är grunden för alla kristna. Att vara missionär innebär att Gud har kallat en till en annan plats, men sedan ska vi alla älska Gud där vi är. Och folk vi möter märker om vi älskar dem och faktiskt är intresserade av deras liv.
David leder lovsång tillsammans med teamet i Centralasien under 70-talet. 
David i traditionell centralasiatisk klädsel under 2000-talet. 
Under 70-talet delade teamet ut bibeldelar under vandringar i bergstrakterna i Centralasien. 
David var också en uppskattad bibellärare. Här tillsammans med deltagare från OM:s lärjungateam i Sverige under 90-talet.
ETT LEVNADSSÄTT SOM PÅVERKAT ANDRA
1983 flyttade David och Kerstin till Sverige. Nina Dakwar träffade dem ett par år senare när hon var på en sommarkonferens med OM.
– De hade ett öppet hem och deras familj betydde väldigt mycket för många av de volontärer som kom och gick, särskilt för oss unga, säger Nina. När hon själv sedan åkte ut på missionsfältet i tre år och kom tillbaka med en man, frågade hon David om han kunde viga dem på engelska. De två äldsta av David och Kerstins tre döttrar var brudnäbbar, i små fina klänningar.
– De är fantastiskt fina människor. Jag beundrar dem mycket, säger Nina, också för att det är mycket man ger upp för att stanna kvar i mission länge.
Efter många år på OM:s kontor i Sverige brände David ut sig, men han beskriver det som att hitta den brustenhet som gör att man måste lita på Gud.
– Det är nog – näst efter min frälsning – den viktigaste upplevelsen i mitt liv, berättar han. Eftersom jag tappade allt hopp om min tjänst handlade det inte längre om vad jag skulle göra och vad jag kunde utföra. Det var bara jag, och jag upplevde så mycket nåd från Gud.
TILLBAKA TILL CENTRALASIEN
2007 flyttade David och Kerstin tillbaka till Centralasien.
– De anslöt till teamet under intensiva år, då läget blev allt osäkrare, säger Albert*, som var ledare för teamet på plats. David och Kerstin hade hand om personalvård, och de hade många möten i sitt hem som var viktiga för både individer och grupper.
– Vi tackar Gud för deras liv och deras vänskap, berättar Albert och kommer ihåg hur han kunde höra David och Kerstins hjärta för de minst nådda i Centralasien i hur de bad under morgonbönen på kontoret:
– Deras sällskap gav oss mycket glädje, avslutar Albert.
– Makten som finns i våra liv kommer från Gud och inte från oss.
David Keller
VIKTIGT ATT VÅGA VARA ÄKTA
När de kom tillbaka till Sverige jobbade David med personalvård på distans för teamet i Centralasien, och Kerstin gick i pension men hjälpte till lite på OM-kontoret och vikarierade en del på en kristen förskola. OM har betytt mycket, både för gemenskap, syfte och identitet.
– Men kallelsen är främst till Gud och hans vilja. En organisation ska inte vara
grunden för vilka vi är. Det handlar inte om att hitta vårt värde i att folk ser upp till oss, eller i vår tjänst, säger David.
Han har märkt att det ofta är ett plus när man vågar berätta om sina brister i vittnesbörd och undervisning.
– Jag tror vi skulle se mer frukt om vi är äkta och även visar hur svårt vi har det. Som missionärer tror jag ibland att vi har en fel bild av vem Gud vill att vi ska vara. Vi är inte människor som ska stå över andra eller själva har övervunnit allt. I Bibeln berättas det om så många personer med brister och fel, och vi får vara äkta människor, säger David.
– Skatten förvaras i lerkärl, säger David och avslutar:
– Makten som finns i våra liv kommer från Gud och inte från oss.
*) Namn ändrat
Text: Linnéa Strömberg
