Jag heter Ali* och det här är min berättelse. Jag är en ung man från centrala delarna av Nordafrika och kommer från folkgruppen Abou-Sharib. I början av 2018 lämnade jag min by och åkte till norra delen av landet, för att gräva efter guld i gruvorna där. Men när jag kom dit var jag tvungen att jobba som en slav för folk från tubu-folket, som äger marken. Varje dag jobbade vi från sex på morgonen till sex på kvällen, för att inte bli misshandlade eller dödade. Det tyckte jag var konstigt, för de var alla muslimer som vi, och bad fem gånger om dagen precis som man ska.
Jag jobbade i gruvorna under många månader, tills i mars 2020 när rebellerna attackerade den norra delen av landet, där jag var. Mitt i kriget flydde vi med armén, och de skickade hem oss. Men jag hade varit borta i mer än ett år och ville inte komma hem tomhänt, så jag bestämde mig för att jobba och tjäna lite pengar först. Min kusin Ab har en bondgård nära OM:s trädgårdsprojekt, och han sa att han kunde fråga om jag kunde få jobb där. Vi frågade och de behövde hjälp att tillverka tegelstenar – som jag är särskilt duktig på – så jag fick jobbet och blev välkomnad som en del av teamet.
Arbetsmiljön verkade väldigt annorlunda mot hur det var när jag jobbade för mina muslimska bröder. Det var kristna som ledde projektet, och de behandlade oss som sin egen familj. Mina släktingar fick till och med komma och bo hos oss i några veckor och behandlades väldigt väl. Jag såg verkligen skillnaden i hur de älskade människor.
Jag började ställa frågor om kristendomen. Då gav ledaren mig en ljudbibel som jag lyssnade på varje kväll, och på morgonen kunde jag ställa mina frågor. Till slut blev jag helt övertygad om att Bibeln är sann, och att Jesus dog för mina synder. Jag är inte längre skyldig i Guds ögon. Nu vet jag att jag är ett Guds barn.
*) Namn och bild ändrade.
Översättning: Linnéa Strömberg
