Jag bor tillsammans med min familj i Mellanöstern. För en tid sedan läste jag i min morgonandakt från bergspredikan i Matteus: ”Ni är jordens salt… Ni är världens ljus” sa Jesus till sina lärjungar. ”Inte kan en stad döljas som ligger på ett berg” fortsatte han.
Så under frukosten satt vi och pratade om vad det betyder att vara jordens salt och ljus. Att som Jesu efterföljare på något sätt vara med och göra skillnad, påverka och vara annorlunda. Att kunna förmedla hopp och visa på livet i Jesus. Jag bekände för min familj att det inte alltid känns som att mitt liv gör så stor skillnad och undrade om jag ”förlorat min sälta”.
Lite senare samma dag gick jag ut för att handla grönsaker hos grönsakshandlaren som nyss öppnat runt hörnet. När jag stod där och plockade grönsaker i påsar sa mannen i affären:
– Din man kom förbi och handlade häromdagen.
– Jaha, svarade jag, medan jag undrade hur han visste att vi hörde ihop, eftersom vi aldrig varit i just hans affär tillsammans. Av nyfikenhet frågade jag honom. Svaret överraskade mig:
– Jo, men jag kan se att ni hör ihop: ni har samma ljus i era ögon.
Samtalet gick vidare och vi började prata om tro och om Bibelns budskap till oss människor. Det visade sig att han, trots att han är muslim, har läst i evangelierna och fascinerats av Jesus. Samtalet avslutades med att vi kom överens om att jag och min man ska hälsa på honom och hans familj när pandemin gått över, så vi kan läsa Bibeln tillsammans och fortsätta samtalet.
Elisabet*, OM-arbetare i Mellanöstern
