Under flera år bodde Dinara* med sina sex barn i ett fallfärdigt hus. Det fanns varken vatten eller värme, och fönster och tak var trasiga. Men Gud förändrade deras situation – både på insidan och utanpå.
Dinara bor i en strängt muslimsk republik i norra Kaukasus. Regionen präglas av fattigdom, ökande HIV-smitta, alkoholmissbruk och otillräcklig sjukvård. Där finns mycket få Jesus-troende, men OM har ett team som bor och verkar i området. De lärde känna Dinara och kunde hjälpa henne och hennes barn.
– De kom med mat, berättade om Jesus och bad tillsammans med mig och för min situation, berättar Dinara och fortsätter: Och Gud hörde våra böner! Jag fick socialstöd och kunde flytta till en ny lägenhet där jag har tillräckligt med utrymme och kan ta emot besök utan att skämmas!
Julen 2020 blev Dinara tillsammans med grannfamiljerna inbjuden till en julfest som teamet anordnade. De hade lekar för barnen, en dockteater och spelade välkända sånger. Genom en lekfull och rolig teater berättade en av teammedlemmarna de goda nyheterna om Jesus, för de cirka 40 barnen och deras föräldrar som hade kommit.
”Barnen kände Guds kärlek så starkt att de började gråta.”
– Det berörde många av dem djupt, minns Dinara. Barnen kände Guds kärlek så starkt att de började gråta.
Även Dinaras äldsta dotter, 19-åriga Zara*, har öppnat sitt hjärta och börjat tro på Gud. Nu berättar hon Bibel-berättelser för sina syskon och de andra barnen i grannskapet. Och hennes 16-åriga syster Samira* har också upplevt en förändring. Tidigare hatade Samira sin storasyster, men plötsligt förändrades hon. Hon blev lugnare, mer öppen och började älska sin syster. Förändringen märktes även i skolan och en av OM:arna frågade henne vad som hade hänt. Samira berättade att när hon varit sjuk och bett till Gud hade han helat henne flera gånger. Till slut förstod hon att Gud var verklig och hon började läsa Bibeln.
Dinara och hennes familj har lärt sig att lita på den Gud som hör våra böner, och evangeliet har börjat slå rot i deras omgivning.
* Namn och bild ändrade.
Text: Jean-Marcel Möller och Lina Noe.
Översättning: Anders Carlén
