I fyra år har Max* och Sarah* jobbat med OM i Stockholm och byggt gemenskap med personer från Centralasien. Nu är det dags att lämna Sverige, men de tar med sig de vänskaper de skapat, kallelsen de har över sina liv, och livsstilen att följa Gud från början till slut i alla säsonger.
Efter att ha bott i Moskva i några år, bestämde sig Max och Sarah för att flytta till Sverige – och fortsätta leva ut sin kallelse att nå ut till människor från Centralasien.
– Gud började visa oss att Stockholm är en plats med många personer därifrån, berättar Max. Han och Sarah kom i kontakt med ett projekt OM drev i huvudstaden, och har varit här sedan dess.
Sarah är själv från Centralasien. Hon mötte Jesus som sextonåring, när en grupp missionärer var på besök i hennes land, och blev sedan själv missionär. Hon träffade Max när hon var på besök i hans hemstad i England, och han bestämde sig för att följa henne ut i mission. Deras gemensamma kallelse är en kombination av de människor de alltid känt starkt för var för sig.
– För Max har det alltid handlat om sårbara personer, och för mig muslimer, så hur kombinerar vi det? säger Sarah, och berättar att det är så Gud har lett dem till immigranter; personer som i en ny kultur är sårbara.
NÅ UT – I NATUREN
En viktig del av arbetet i Sverige har varit att skapa relationer mellan människor från Centralasien och människor i kyrkan, att vara en länk som gör att personer lär känna varandra.
– De har kommit nära varandra, blivit vänner, säger Sarah. Och hon framhäver att det har varit Gud som har gjort det.
– Man kan inte tvinga människor att älska varandra, säger hon.
Och det handlar inte bara om en predikan om kärlek, utan om att tillbringa tid tillsammans. Max berättar om när han skulle ut och åka skridskor på en sjö med en grupp män från kyrkan, och bjöd med ett par bröder från Centralasien. Isen var full av människor som åkte skridskor. Och det var bara någon kilometer från brödernas bostad, men de hade aldrig varit där förut.
– Mot slutet provade en av dem mina skridskor, och hans ansikte bara sken upp, berättar Max. Sedan gick mannen tillbaka till sjön senare samma kväll. Och igen dagen efter.
– Han sa att luften var bra för hans lungor. När han andades in den friska luften mådde han bättre, säger Max.
Max och Sarah vill båda tipsa om att skapa gemenskap med människor från andra länder genom att ta med dem ut i naturen. Och de tror att det finns ett syfte med att bara finnas nära, i personernas liv.
– Om de sen blir nyfikna och vill veta något om Gud, vet de vart de kan gå, säger Max.
MOT NÅGOT NYTT I L ONDON
Nu är det tid för Max och Sarah och deras fyra barn att flytta till London. De känner sorg över att lämna Sverige, men samtidigt frid över sitt beslut. Och mot slutet av sin vistelse här känner de också att Gud har visat dem nya saker.
– Ända sedan vi flyttade till Sverige har vi bett om att få träffa kristna från Centralasien. Och så hände det förra månaden, berättar Sarah. De träffade två kvinnor som själva mötte Jesus i sina hemländer – den ena genom att hon såg en film om Jesus genom fönstret hos sina judiska grannar. Sarah undrade varför de inte kunnat träffa de här två kvinnorna tidigare, men är också glad att hon fick träffa dem innan hon flyttar och veta att det finns fler kristna från Centralasien här.
– Gud har alltid bra timing, säger hon. London blir både ett steg in i något nytt, och till något välbekant, eftersom de bodde där innan de flyttade till Moskva. Där ska de ta hand om Sarahs mamma, vila, och steg för steg upptäcka vad Gud vill. De har också länge velat göra något för att hjälpa troende från Centralasien att få kontakt med varandra, och skulle vilja skapa ett bättre sätt för det.
– Många känner sig isolerade, så vi vill hjälpa till med att koppla samman dem, säger Max.
DET ÄR GUD SOM GÖR JOBBET
Den senaste tiden har de, på grund av kriget, också haft extra mycket kontakt med personer de känner från tiden i Moskva.
– I början kände jag mig förkrossad, säger Sarah. Men sen fick hon också höra om hur många kristna i både Ryssland och Ukraina bad och fastade.
– Jag förstod att det är här hoppet finns, säger hon. Där, som i allt annat, ser Max och Sarah Guds hand och har ett fokus på det han gör – det är Gud som gör det riktiga jobbet. Både i krig och stora saker i världen, men också i deras eget arbete. I det finns en frihet:
– Det är inte vår gåva eller förmåga, avslutar Max. Han använder sig av oss enligt sin nåd.
*Namn ändrade
Text: Laila Stjärnström
