Jag går genom en stor matsal där de orangea TeenStreet-borden fortfarande hänger med. Omkring mig lunchar hundratals tonåringar från ett dussintal länder. Tonåren, tänker jag, en tidsperiod jag inte saknar jättemycket. För många är det en tid då frågor regelbundet snurrar i huvudet: ”Vem är jag? Passar jag in? Är jag normal?”
För ett tag sen predikade vår pastor kring temat: ”I vems ögon vill du vara normal?” Denna enkla fråga landade som en blytyngd på mina lättkränkta tår. Men det är bra. Eller hur? Ibland behöver vi bli besvärade, särskilt i kyrkbänken! Frågan är alltså fortfarande relevant för mig i mina 30+ år.
”Denna enkla fråga landade som en blytyngd på mina lättkränkta tår.”
Jag märker att beroende på vilka jag umgås med dras mina tankar åt lite olika håll:
Jag märker att beroende på vilka jag umgås med dras mina tankar åt lite olika håll: När jag är med mina postkristna vänner: Jag vill också vara smart och ha genomtänkta övertygelser! När jag är med långtids-OM:are: Jag vill också vara överlåten, ödmjuk och tjänande! När jag är med karriärsugna HR-studiekamrater: Jag vill också jobba på min karriär!
En läkarvän i min församling berättade om bestörtningen i hans kollegors ögon när de hörde att han bor i en förort och inte i stans finare områden. Han sa: ”Om folk omkring oss anser att vi som kristna är helt normala så är det något i vårt lärjungaskap som inte står rätt till…”
Utmanande ord. Särskilt i ett samhälle där stabilitet, trygghet, förutsägbarhet är tunga värdeord. Trygghet är bra och viktigt, men får aldrig vara ett självändamål för dig och mig – för oss som tagit emot evigt liv och helig kärlek från Kristus själv och fått i uppdrag att ge det vidare till dem omkring oss.
Där jag strosar genom havet av tonåringar tänker jag på Jesusorden: ”Jag är med er alla dagar intill tidens ände” (Matt 28:20). Jag tänker att jag vill vara med i en gemenskap av troende där det är normalt att leva för Gud och andra och där vi gör det tillsammans. Och det är gott att veta att Jesus är med på den vägen.
Isak är en förortsbo och scifi-älskare som bor med sin fru Katie och deras två smågrabbar på Råslätt i Jönköping. Efter många år med OM på olika platser i världen ska han och familjen ha en sabbatsperiod i England för att vila, ha kul, hänga med familjen, söka Herren och fundera över vad nästa kapitel i livet ska innehålla.
Av: Isak Nilsson,
biträdande missionsledare för OM i Sverige
