Sophie* kommer från Tyskland men bor och arbetar på Arabiska halvön. I landet är det en tydlig uppdelning mellan kvinnor och män, och det kan vara svårt att träffa kvinnor på offentliga platser. Men en dag fick hon ett spännande möte med några kvinnor ute i öknen som hon fick berätta om sin tro för.
Sophie hade hört talas om en kameltävling som skulle arrangeras några timmar bort, och för att kunna åka dit över helgen bokade hon ett hotellrum.
När arrangörerna sedan sköt upp tävlingen en vecka stod hon där med ett hotellrum hon inte kunde boka av. Hon pratade med sin vän Rebecca* och de bestämde sig för att ändå resa dit och se helgen som en möjlighet att be för regionen. Där fanns avlägsna byar som inte hade tillgång till evangeliet, och de hoppades få träffa på några av kvinnorna som bodde där. När Sophie och Rebecca kom dit tillbringade de hela dagen med att köra runt i bostadsområden, och passerade fina men till synes övergivna hus.
– Vi såg inte en enda människa, inte ens en man, berättar Sophie. Trots att vi hade mycket tid att be för de olika byarna vi körde igenom, kände vi oss lite besvikna vid dagens slut. Det hade inte lett till ens ett ”hej”, än mindre till att faktiskt sitta ned och prata med någon.
EN OVÄNTAD MÖJLIGHET
När de lämnade hotellet nästa morgon för att åka hem, föreslog Sophie att de skulle åka förbi området där den där tävlingen skulle hållas helgen därpå. Kanske hade några av beduinerna redan transporterat dit sina finaste kameler?
När de kom dit fick de syn på några kameler som gick runt i en hage. Och på avstånd kunde de se en speciell sort, så de körde dit. Kamelskötaren fick direkt syn på dem och hejade, samtidigt som en bil närmade sig. Han förklarade för dem att det var ägaren till kamelerna som var på väg. Ägaren stannade till vid deras bil och ställde snart en oväntad fråga:
– Vill ni träffa min mamma och mina systrar?
Ägaren stannade till vid deras bil och ställde en oväntad fråga:
– Vill ni träffa min mamma och mina systrar?
– Jättegärna, svarade Sophie. Jag kände tydligt att vi kunde lita på honom. Han var väldigt artig och ordentlig, och jag ville verkligen inte missa den här möjligheten. Eftersom Sophie och Rebecca inte fick plats inne i bilen, klättrade de upp på flaket. De studsade fram över tre sanddyner och hamnade till slut framför sju tält, där ungefär trettio kvinnor välkomnade dem. De tillbringade sedan hela dagen med kvinnorna inne i tälten, där de drack kaffe, åt lunch och skrattade. När de åt berättade en av kvinnorna hur man inom islam välsignar maten. Det öppnade dörren för Sophie och Rebecca att berätta hur de brukar välsigna maten, och också att berätta om kristendomen och vad de tror på.
– Jag var glad för möjligheten att få lära känna dem, och när vi pratade om var de bodde visade det sig att de bodde i det området, berättar Sophie. Och givetvis bytte vi telefonnummer innan vi blev tvungna att åka hem senare på kvällen.
NYA KONTAKTER BLEV EN HÖJDPUNKT
Helgen därpå vaknade Sophie klockan tre på natten – utan att ha ställt något alarm. Hon kom på att det var
den andra dagen på kameltävlingen och bestämde sig och bestämde spontant för köra tillbaka området.
Hon kom fram klockan sju, såg morgonens tävling och körde sedan över de tre sanddynerna för att försöka hitta tillbaka till platsen där kvinnorna hade sina tält. Hon hittade dem, och de blev jätteglada, förbluffade över att hon kommit ihåg vägen och kommit tillbaka för att hälsa på dem så snart igen.
– Jag sov över och vi hade jätteroligt, minns Sophie. Vi hade jättebra samtal, och de bjöd hem mig till sina hem när
kameltävlingarna var slut. Det känns fantastiskt att ha kontakter där, med flera olika familjer.
”Jag har en passion att nå människorna här”
Sophie
Innan Sophie flyttade till Arabiska halvön hade hon besökt området när hon arbetade ombord skeppet Doulos. Hon kände tydligt att Gud ville att hon skulle åka tillbaka dit, och hon hade också blivit erbjuden ett jobb inom sin yrkeskategori, vilket öppnade dörren för henne att få visum.
– Jag har en passion att nå människorna här, men ibland känns det som om intresset för kontakt inte är ömsesidigt, utan att jag hela tiden måste trycka mig in i de relationerna. De gånger när man tar mod till sig och försöker knyta nya kontakter, känns det extra roligt när det faktiskt leder till något djupare, avslutar Sophie.
* Namn och bild har ändrats
Text: Nicole James
Översättning: Linnea Strömberg
